Jubilar
Från Jerusalem till Falun – Klas Anderhell trummar vidare
Frilansmusikern Klas Anderhell har ett omfattande och brett cv. Sedan tonåren har han hållit takten åt ett stort antal band och artister, inom såväl den kristna som den profana sfären. Hans första riktigt stora jobb var som trummis i Jerusalem. Tack vare det mötte han sedan Maria som skulle bli hans fru.
– Vi träffades på en Jerusalemkonsert i Edsbyn, berättar Klas som nu fyller 60 år.
Han var ung då, 18 år, men hade då redan spelat med det kristna hårdrocksbandet sedan året han fyllde 17. Uppvuxen i Göteborg och därtill med stort musikintresse blev det musiklinjen på Hvidtfeldtska gymnasiet när Klas skulle välja väg. Han kom då med i Korsdrag, ett band som spelade bluesrock med kristna texter och det var bandkollegan Håkan Fransson som introducerade Klas namn när han hörde att Jerusalem och Ulf Christiansson letade ny trummis efter Danne Gansmoe som skulle sluta i bandet.
– Jag minns när jag klev in i den legendariska replokalen på Magasinsgatan i centrala Göteborg där Salt, Vatten och Jerusalem repade. Jag fick testa och det föll väl ut. Det slutade med att Uffe sa: “Ska du hänga på, eller?”
Efter att åkt med på ett par spelhelger i Småland var saken klar. Året var 1978. Klas hade tre lärorika och intensiva år med Jerusalem och hann bland annat medverka på två av bandets plattor, “Volym 2″ och “Krigsman”. Ett minne som står ut är förstås mötet med den där tjejen som kom fram och snackade med bandet efter konserten i Edsbyn. Det visade sig att hon var sångerska och låg på samma skivbolag som Jerusalem, pingströrelseägda Prim.
– När jag åkte hem kunde jag inte glömma henne. Jag tog mod till mig och ringde till Dagenhuset och frågade efter hennes nummer, Maria Nygren som hon hette på den tiden. Jag fick det, ringde upp henne på vinst och förlust och på den vägen är det, berättar Klas.
– Vi förlovade oss 1980 och 1981 gifte vi oss och flyttade till Falun. I juni firar vi 40 år ihop.
De första åren turnerade både han och Maria, efter åtta år föddes första barnet. Nu har de sex vuxna barn, dessutom två barnbarn. Klas är gränslöst tacksam för att han och Maria lyckats hålla ihop sin stora familj.
– Maria slutade turnera och var hemma med barnen eftersom jag var borta väldigt mycket. Jobbet som frilansande musiker är intensivt i perioder. Sedan kan man vara hemma i två-tre veckor och förhoppningsvis tar man sitt ansvar då. Tack och lov har det fungerat, konstaterar han.
Under åren när popmusiken blomstrade som bäst i frikyrkan spelade Klas med många kristna artister. Han turnerade med Per-Erik Hallin, spelade med Laila Dahl, Charlotte Höglund och Carola Häggkvist. 1985 blev han trummis i Edin-Ådahl när Frank Ådahl klev fram bakom sångmikrofonen, en uppgift Klas hade i nästan sju år. Genom producenten Lennart Sjöholms försorg halkade han dessutom in på studiomusikerspåret.
– I början var det ojämnt med jobb, men då jobbade jag parallellt i vikariepoolen på Huddinge sjukhus eftersom jag hade en sjukvårdsutbildning med mig från min vapenfria tjänst. Hade det inte blivit musiken för mig kanske jag hade utbildat mig till sjuksköterska, säger Klas eftertänksamt.
När dansbandet Vikingarnas trummis hastigt dog 1997 blev Klas erbjuden att göra några tillfälliga jobb med bandet. Det ledde till att han blev permanent medlem och fick turnera i Tyskland. 2001 öppnades dörren till Sven-Ingvars för Klas. Än i dag är han gruppens trummis.
– För mig är Sven-Ingvars inget dansband, för mig är det folkrock som sitter djupt i den svenska folksjälen. Vi spelar alltifrån Fröding till ren rock’n’roll.
Klas pekar på mångsidigheten som en förutsättning för att man ska kunna försörja sig som frilansmusiker.
– Du måste kunna byta keps, det gäller att kunna röra sig fritt mellan genrer. Att fatta grejen.
Att vara troende och ändå arbeta i den profana nöjesvärlden tycker Klas har fungerat bra.
– Man har ett fritt val att tacka ja eller nej till saker. Jag försöker vara öppen med min tro och jag tror de flesta vet om att jag är kristen. Det finns en öppenhet i kreativa yrken att prata om livsfrågor och det blir ganska ofta sådana situationer i och med att man umgås så otroligt mycket när man turnerar. Det har varit otroligt givande och jag har så klart lärt mig av andra människor också.
– Jag har också ett stort stöd i min fru som är stark och varm i sin tro. Vi ber tillsammans och pratar öppet om saker.
För drygt tio år sedan blev Klas involverad i ett musikprojekt som betytt mycket för honom. 2010 reste han till Burundi för att spela på väckelsekampanjer tillsammans med den norske evangelisten Rune Edvardsen och organisationen Troens Bevis.
– Sedan dess har jag haft förmånen att vara med på ett 15-tal resor till olika länder i Afrika, till Indien, Nepal och Thailand och andra platser. Det har varit en fantastisk förmån att vara med om, berättar Klas.
De tillfällena har varit något alldeles extra för honom som musiker.
– När man spelar med Rune och killarna har man både tron och musiken gemensamt. Det limmar, det blir en dimension till. De resorna jag har fått förmånen att göra har gjort att jag blivit styrkt i min tro.
Vad gör du helst när du inte håller på med musik?
– Jag är idrottsintresserad. Älskar hockey, fotboll, friidrott och skidor. Och så gillar jag att röra på mig, jag och Maria tycker det är otroligt skönt att gå ut i skogen.
Framtidsplanerna är blygsamma, men innefattar en tydlig önskan att få fortsätta spela och att få utvecklas som musiker. Många goda år med barn och barnbarn finns också i drömmen.
Hur tänker du fira din 60-årsdag?
– Med tanke på rådande omständigheter i familjesfären. Maria fyller 60 i höst, men ingen av oss tycker om att stå i centrum. Det blir ett stillsamt hålligång.
Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.
