Jubilar
Han lämnade ritbordet i Johannesburg för att plantera svenska församlingar
“Gud satte stopp - det var en känsla av öde”
Charles Kridiotis lämnade arbetet som arkitekt när Gud manade honom att predika evangelium. Genom nätverket “Katalystor Sverige” uppmuntrar han nu svenskar att starta församlingar som möts i hemmet eller på ett cafe´. – De flesta kristna i världen samlas på det här sättet, säger han om rörelsen.
Charles Kridiotis har en dramatisk och spännande livsberättelse, där en punkt i livet blev avgörande. Han berättar om hur han en dag stod vid ritbordet på arkitektbyrån där han arbetade i Sydafrika, och kände Guds närvaro.
– Plötsligt invaderade Gud rummet. Jag började gråta på grund av Hans helighet och härlighet. Gud sa till mig: ´Jag vill att du predikar evangeliet´.
Charles Kridiotis är född av grekcypriotiska föräldrar i London, men växte upp i Johannesburg i Sydafrika. Från hemmet fick han med sig en ortodox tro, men själv började han tidigt söka svar på de stora livsfrågorna i olika religioner.
– Jag tittade på grunden till de olika religionerna. Jag upptäckte att ingen kunde jämföras med Jesus, och kom fram till att om det är någon jag ska följa, så är det Jesus. Det tog några månader till innan jag bestämde mig, och det var genom ett möte med Gud, berättar Charles.
Blev arg på Gud
– Jag hade blivit nedstämd och ledsen på grund av den inre kamp jag hade. Jag blev arg på Gud, och skakade min knytnäve mot honom och ropade: ´Varför känner jag så här? Var är du? Är jag inte kristen? Till min förvåning svarade Gud: ´Du har inte tagit emot min son Jesus Kristus i ditt liv.`
Charles böjde knä direkt vid sängen, och gav sitt liv åt Jesus. Då och där började en förvandlingsprocess, säger han. Efter tre månader kände han att han saknade något – den kraft som lärjungarna har och som kommer från den helige Ande. Sedan fick han själv uppleva denna kraft.
– Jag låg på min säng och kände att Jesus döpte mig i den helige Ande. Det var en av de härligaste stunderna i mitt liv. Det kom som en våg från mina fötter och över hela kroppen, och jag kände att jag blev renad samtidigt. När vågen nådde min mun började jag tala i tungor.
“Då är det dags att lämna”
Charles Kridiotis säger att han ibland tvekar om att berätta om denna starka upplevelse, eftersom människor kan tycka att det de har att berätta om sin frälsning liksom inte “duger”, säger han.
– Men allas vittnesbörd är lika starka. Gud möter människor precis där de är.
Efter att Charles Kridiotis mött Jesus fortsatte han att plugga till arkitekt. Han kände att Gud manade honom att plugga färdigt, och att jobba som arkitekt några år.
– Men Gud sa också att när jag kände en rastlöshet, då var det dags att lämna.
Den stunden infann sig också, just när Charles stod där vid ritbordet en vanlig dag.
– Jag jobbade 9-10 år som arkitekt innan dagen kom då Gud sa: ´nu sätter vi stopp för det här´. Det var en känsla av öde, en fantastisk upplevelse, säger han.
Läste teologi i USA
Charles Kridiotis hörsammade uppmaningen, och lämnade Sydafrika tillsammans med sin fru Carolyn och två barn. De hade träffats i Johannesburg, först var de goda vänner men blev så småningom ett par. Carolyn var också troende och pluggade till lärare. När Charles fick maningen från Gud att predika beslutade de båda att sälja sitt hus i Johannesburg och börja läsa teologi och mission vid Fuller Theological Seminary i Pasadena i USA. De stannade där i två år, under det andra året blev Charles studentpastor.
– I Pasadena bad vi om nästa steg. Då fick jag ett brev från en vän från Sydafrika, som också av någon anledning bifogade en artikel om Sverige. Två veckor senare kom en professor på skolan fram till mig och undrade om jag kunde komma till Restenäs i Sverige och tala om ledarskap.
Den resan blev inte av. Men paret hade dessförinnan lärt känna John van Dinther, som då planerade att starta församlingen New Life, och hade frågat om de kunde tänka sig att ansluta till visionen.
– Vi trodde båda att vårt nästa steg var församlingsplantering. Jag kände att Sverige var rätt, men Carolyn var tveksam. Jag hade lärt mig att respektera detta, och vänta.
Trivs i Kungsängen
Övertygelsen växte snart om att det var till Sverige de båda skulle, eftersom de fått så tydliga tecken från Gud. Paret var sedan med och startade New Life i Sverige, tillsammans med 20 hängivna församlingsmedlemmar. I början saknade de Sydafrika ibland, “särskilt vänner och naturen”, säger Charles, men i dag trivs de bra i Kungsängen utanför Stockholm där de bor.
Carolyn arbetar som rektor för en skola i Järfälla, och för tio år sedan startade Charles ett nätverk som tidigare hette “Maskrosnätverket”, men som sedan genom en koppling till några andra ledare blev “Simple Church Sverige”. För fyra år sedan grundade Charles Kridiotis sedan tillsammans med två andra vänner “Katalysator Sverige”. I detta nätverk arbetar man med att träna och stödja ledare att starta församlingar.
– Vi satsar på att nå fler människor som kan göra lärjungar. Vi uppmuntrar till att starta församlingar som möts i hemmet, på ett kafé eller på arbetsplatsen. Vi vill gå direkt till skörden, säger Charles.
“Alla kan be”
I nuläget finns ett 40-tal ledare som jobbar på det här sättet med enkel evangelisation, lärjungagrupper och husförsamlingar, berättar han. Drivkraften har sin grund i hur kristen tro spreds på Bibelns tid.
– När man läser Apostlagärningarna så säger Paulus att han predikar offentligt och från hus till hus. I Kina och Indien är dagens församlingar mycket likt detta. I Kina finns 100 miljoner kineser som samlas på det här sättet, i USA 15 miljoner amerikaner.
– I “Enkla församlingar” har vi fokus på det enkla. Alla kan be, alla kan dela ordet.
Är det en typ av förnyelserörelse?
– Jag tror att det är mer än så, säger Charles.
– De flesta kristna i världen träffas på det här sättet.
Husförsamlingar och husförsamlingsnätverk är för det mesta självständiga, fast det finns några som har en anknytning till ett samfund, berättar han. Men alla är måna om att ha goda relationer till samfunden.
– Jag har samtal med Evangeliska frikyrkan och andra samfund om detta. Jag har också under flera år varit en del av Pionjär – församlingsgrundande nätverk, där representanter från de flesta stora samfund varit med. Vi är alla Guds barn, vi är alla med i Guds rike, i nätverket gör vi bara saker på ett annat sätt.
Hur undviker man att det uppstår osunda sammanhang och kanske sekter i de små grupperna?
– Man lär människor att läsa Bibeln själv. Grupper kan då bli självreglerande. Om man läser om de här sektgrupperna, så visar det sig att det oftast handlar om utbildade människor som gör felaktiga tolkningar. Om man lärjungatränar människor ordentligt kan de tänka själva, och då undviker man att det går snett. Och om man ser till att inte isolera sig.
Vad är då den största utmaningen i det sekulariserade Sverige?
– Den största utmaningen är generellt att hjälpa kristna förstå att skörden är redo. Jag vägrar tro att Sverige är ett svårt land. Vi säger: ´Vi litar på Gud´. Ofta har vi evangelisationsmöte i kyrkan eller på gatan, men vi kan i stället möta människor som finns i vår vardag, säger Charles Kridiotis.
Han berättar att han själv oftast inte talar om kyrkan när han möter nya människor, för när människor hör “kyrka” slutar de lyssna. Det är bättre att lyssna på deras berättelser, menar han.
– Jag kan berätta om mina svagheter och brister, och vi kan se att vi upplevt samma sak, men att jag har Gud och att jag har kunnat vända mig till honom.
Kritisk till “ålderismen”
Charles Kridiotis beskriver sig själv som “trosmissionär”, och det innebär också att han litar till Gud för försörjningen.
– Ibland får man betalt, ibland inte, säger han och ler.
Snart fyller Charles Kridiotis 65 år. Men några planer på att sluta jobba finns inte. Han är kritisk till den “ålderism” som finns i samhället, och även till en del i församlingar.
– Så länge det finns någon som inte är frälst och har behov av Gud, då fortsätter jag.
– Jag tror det är ett stort misstag när församlingar pensionerar sina pastorer och andra ledare vid 65. De har en livserfarenhet som de andra medlemmarna inte har, och de kan vara riktiga mammor och pappor för dem.
– Efter 65 kan ledarna och troende människor ibland uppnå sin kanske viktigaste tid i tjänsten. De har en livserfarenhet som de andra medlemmarna inte har, och de kan vara riktiga mammor och pappor för dem.
Deltar i konstrunda
Något stort födelsedagskalas planeras inte i september.
– Men jag skulle gärna köpa tårtor och ha en gatufest där jag bor och bjuda in icke-kristna.
Och redan ganska snart kan Kungsängenbor och andra intresserade möta en annan sida av Charles Kridiotis. Han ska vara med i en “konstrunda” som arrangeras i kommunen. Ett fritidsintresse är nämligen att måla.
– Det är en hobby. Men jag har också känt att Gud vill att jag använder detta för att nå in i nya sammanhang, säger han.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
