Hon drömmer om att få förena måleri och diakoni

Hon utbildar sig till diakon – och drömmer om att få förena personliga samtal med sin kreativa målarådra. I båda fallen vill Marianne Lindkvist ta med sig Gud.

Från sitt basketspelande har hon lärt inställningen att det aldrig är kört.

Marianne Lindkvist beskriver att hon har ett ganska spretigt liv yrkesmässigt bakom sig. Eller vad sägs om flygplatsbrandman på Säve flygplats, barista på ett kafé och numera personlig assistent som några av hennes arbetsuppgifter genom åren.

– Sedan i höstas läser jag till diakon på Liljeholmens folkhögskola. Det enda som har följt mig hela tiden är nog konsten. Jag älskar att vara kreativ. Liksom jag älskar att prova på olika saker, säger Marianne Lindkvist.

Måleriet i akryl är en hobby, men sedan ett par år har hon också ett eget företag där hon säljer en del tavlor, och trycker upp motiv på produkter och planscher. Hon fotograferar också och kan skapa av drivved, exempelvis göra en hylla.

I samma klass som sin man

Diakonutbildningen gör hon tillsammans med sin man Torbjörn. För andra gången i livet är de nu klasskamrater. Första gången var 2007-2009 då de gick en fritidsledarutbildning tillsammans i Göteborg. I samtal fick Marianne vara med och leda Torbjörn från fotbollshuligan med struligt liv till kristen – något vi tidigare har skrivit om här i Dagen. Men en gnista tändes inte bara i förhållande till tron – utan de två är i dag också gifta – och studerar alltså tillsammans igen.

– När mitt jobb på ett kafé tog slut i våras frågade jag Gud vad jag ska göra med resten av livet – och kände att han frågade tillbaka: Vad tycker du är roligt? Och det är ju konsten och att samtala med människor och känna att Gud leder. Tänk om man kunde slå ihop de här två sakerna.

– Torbjörn sa att han också ville hänga på när jag kom hem och berättade att jag ville läsa till diakon.

Målar till lovsånger

Marianne Lindkvist är uppvuxen i ett kristet hem och i Smyrnakyrkan i Göteborg. Men numera tillhör hon Opalkyrkan i Västra Frölunda, där de bor, en församling ansluten till Svenska alliansmissionen. Hon berättar att hon ofta målar sina tavlor under tiden hon lyssnar på kristen lovsång och/eller bibelundervisning.

– Min tanke är att jag vill förmedla Gud genom konsten. Jag brukar be Gud om ett motiv. Och ibland får saker växa fram, berättar hon.

Äldre som positiva förebilder

Att fylla 35 år tycker Marianne inte är särskilt dramatiskt. Hon brukar tänka att livet blir lite bättre för varje år. Och hon försöker umgås med vänner i ett brett spann av åldrar, även med äldre personer, för att skaffa sig positiva förebilder i stället för att få åldersnoja.

Mångsysslaren Marianne spelar också basketboll på fritiden, något hon gjort sedan hon var elva år. I början var det Hisingslaget Lundby, men numera spelar hon med några tidigare lagkamrater i division två-laget KFUM. Hon gillar att basket är en lagsport och det snabba tempot där det också kan växla snabbt poängmässigt.

– Det är aldrig kört i basket. Det kan vara mörkt, men det finns alltid en väg igenom. Så tänker jag också om livet. Gud har alltid en plan. Det gäller bara att fråga honom.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.