Hon flyttade till förorten som politisk handling men lämnade aldrig

När Liv Södahl flyttade till Göteborgsförorten Hammarkullen gjorde hon det som ett politiskt statement. Nästan tjugo år senare bor hon fortfarande kvar för att platsen blivit hennes hem. Och för att den hjälper henne att hålla sig alert.

Som liten drömde Liv Södahl om att antingen bli FN:s generalsekreterare eller delfinskötare. Engagemanget för omvärlden kom från familjen; under fem år var de utsända missionärer i Sydafrika och Liv Södahl förstod tidigt att normen i Sverige inte är normen överallt. Hon fick se fattigdom och orättvisor, och uppmuntrades att bidra till förändring – vilket hon sedan gjorde som ung vuxen, både inom Fairtrade och Diakonia.

Sedan dess har hon fortsatt på samma spår och är i dag butikschef för MatRätt i Rannebergen, Göteborg – en av Räddningsmissionens affärer som tar tillvara på varor som annars skulle slängas, säljer dem till ett billigare pris och dessutom låter människor arbetsträna i butiken. Liv Södahl beskriver arbetet som intensivt och fantastiskt.

– Jag motiveras av att vara med och göra något som jag tror är gott. Då blir det intressant för mig att jobba. Jag vill gärna vara på platser som står i framkant för samhällsförändring.

På vilket sätt spelar den kristna tron in i ditt samhällsengagemang?

– Mitt hjärta brinner för människor i utsatthet och för kristenhetens ansvar. Det här kanske kommer att låta pretentiöst, men: Det är då jag känner Anden! Det är då jag ser att Gud är relevant, att kristendomen betyder något.

Hon säger att det ofta sker i det lilla och exemplifierar med scoutverksamheten som hon och några andra föräldrar startade i sin församling, Mariakyrkan i Hammarkullen, under pandemin. Verksamheten uppstod utifrån ett behov att ”vara kristna i naturen”, och är fortfarande i gång: varje lördag träffas 60 personer för att vara i skogen tillsammans. Liv Södahl konstaterar att arbetet ”blommar väldigt vackert”.

Politisk handling att flytta till Hammarkullen

Inte så långt från Mariakyrkan ligger hennes hem där hon bor med sin man och deras två barn. När hon som 22-åring flyttade till Hammarkullen var det ett slags statement, en politisk handling; hon hade läst boken Den oemotståndliga revolutionen av Shane Claibourne, och ville själv bli en del av lösningen på integrationsproblemet. När kommuniteten OIKOS grundades i Hammarkullen, blev Liv Södahl medlem där.

– Men numera bor jag här för att jag älskar den här platsen, för att jag älskar att vara människa bland människor från hela världen. Det här är mitt hem – som jag inte skulle byta ut mot något annat.

Fyrtio stod för stagnation

Den 11 november fyller Liv Södahl 40 år. De senaste åren har hon funderat mycket över just ålder, säger hon. Om fyrtio tidigare framstod som en ”symbol för stagnation”, känner hon i dag inte igen sig i sin egen fördom.

– När jag var yngre lovade jag mig själv att inte tappa glöden, inte ge efter för pragmatism och realism. Nu kan jag konstatera att jag kanske inte har hållit det helt; jag är tröttare och lite mer bekväm, men samtidigt känner jag mig levande och full av tillförsikt.

Hon berättar att det hjälper att ha ett jobb som håller henne på tårna, och att bo i ett område där hon i högre utsträckning möter utsatthet än vad hon skulle göra i ett mer välbärgat kvarter. Därtill blir hon stärkt av att få tillhöra en kyrka där man göder hoppet om att goda gärningar inte är förgäves.

– Min förhoppning är att inte bli avtrubbad utan snarare mogna och se något annat än vad jag såg när jag var ung. Jag kanske inte står på barrikaderna, men kan påverka på andra sätt.

Vad önskar du dig framöver?

– Jag önskar att få vara levande – inte bara vid liv – utan få känna så som jag bitvis känner mig: jättelevande på insidan och ut, i visionen och i kroppen. Jag tycker att det är underbart att få röra på mig, klättra i träd. Jag hoppas att det ska få fortsätta spritta i mig, och att inte ålder ska få spela så stor roll för min vitalitet.

Drömmer du fortfarande om att bli generalsekreterare för FN?

– Nej, absolut inte! Jag tror inte att jag skulle vara en bra sådan, så vill gärna att någon som är extremt lämpad har den rollen.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.