”Jag har alltid känt mig buren av den äldre generationens böner”

Familjen och människomöten. Det är viktigast i livet för Frida Björkestedt Holst, som älskar att samtala över en kopp te.

Tre fantastiska barn. En man hon är kär i och ett jobb som låter henne möta människor. Inför sin 40-årsdag är Frida Björkestedt Holst på en bra plats i livet, med alla dess vardagliga med- och motgångar.

– Det är en röd tråd i mitt liv: även om saker inte blivit som man velat, har det med bönens hjälp ofta löst sig och blivit något fint och bra, säger hon till Dagen.

Så har det inte alltid varit. För den tonåriga Frida var gymnasietiden i Linköping tuff, och i sin församling kände hon sig inte hemma.

– Jag var väldigt dömande mot mig själv utifrån livsbeslut som jag tog, och fick en snedvriden bild av vem Gud är. Men han knackade på mitt hjärta under hela den tiden. Det kände jag.

Lösningen blev ett år på bibelskola i Jönköping, efter uppmuntran från pappa Anders.

Där träffade hon Christofer, och det dröjde inte länge innan de var ett par.

– Sedan dess har vi följts åt, och faktiskt blir jag bara kärare och kärare i min man, säger Frida.

– Vi är ganska olika, men våra olikheter klaffar så bra. Han är min starka klippa.

Återvände med gott självförtroende

När Christofer fick jobb som barnpastor i Linköping hamnade Frida i ett dilemma. Hon bar på jobbiga minnen från staden och först ”efter mycket bön och vånda” fattade hon beslutet att flytta tillbaka. Det hjälpte att hennes andliga rustning var starkare än tidigare.

– Bibelskolan hade gett mig inre upprättelse och hjälp med att lägga ned tunga saker inför Gud, förklarar hon.

När Frida återvände till Linköping var det med gott självförtroende, och en vilja att hjälpa andra. Hon var med om att starta en ungdomsgård i Sionförsamlingen, hon var volontär på Stadsmissionen, och ledde en cellgrupp för högstadietjejer.

När barnen sedan kom sattes mycket på paus.

– Men jag har alltid haft söndagsskola, och för några år sedan kom jag tillbaka och stöttade i tonårsverksamheten igen. I dag är jag med som ledare för en grupp mellanstadiebarn i kyrkan, säger Frida, som engagerar sig i Elimförsamlingen Askeby/Örtomta och dess verksamhet för barn och ungdomar.

Buren av äldres böner

Också Christofer, till vardags lärare på Mariannelunds folkhögskola, hjälper till i barnverksamheten. Själv har Frida sedan 18 år tillbaka arbetat som bostadsuthyrare, ett jobb som hon brinner för, och hon arbetar just nu på fastighetsbolaget Heimstaden.

Frida är uppvuxen i ett troende hem, och har alltid känt sig buren av de äldre generationernas böner.

– Jag har blivit nämnd i bön varje morgon, av min farmor Esther, farfar John och min mormor Karin. De är bortgångna i dag, men deras kärlek och förböner bär jag med mig varje dag. I dag ber min morfar Stig för mig varje morgon och nämner mitt och alla sina barnbarns namn inför Gud, säger hon.

En del av den tid som inte går till familj, arbete och församling använder Frida till att läsa och till ett nyvaknat odlingsintresse. Men hennes stora passion är och förblir människor.

– Att få ta del an en annan människans liv är det bästa jag vet. Det är genom att lyssna till andra människor som vi bygger de broar som skapar förståelse och respekt.

Eva Janzon

Eva Janzon är reporter på Dagen.