”Jag vill att min musik ska visa att det finns en väg ur det mörkaste mörkret”

Musikern och kantorn Alma Emilsson njuter av livet och sitt jobb i Visby. Mellan gudstjänster och vardagslogistik längtar hon efter att skriva nya sånger.

Hon har precis kommit hem från jobbet när Dagen fångar henne. Undrar om det är okej att hon fikar lite under samtalet. Hon arbetar som kantor i Visby Domkyrkoförsamling och helgarbete med gudstjänster ingår i jobbet.

Lägenheten hon bor i är från 1300-talet och har kalkstensväggar. Medan hon smuttar på teet ser hon domkyrkan utanför och från ett takfönster har hon havsutsikt.

– Första gången jag kom in i den här lägenheten sa den “välkommen hem, här ska du bo”. Jag älskar Visby och tycker om livet där man kan gå dit man ska, säger hon.

Alma Emilsson växte upp på Gotland i en troende familj. Musiken var en självklar del av vardagen.

– Föräldrarna ledde kören i kyrkan och musiken har alltid funnits hemma. Jag fick också en fantastisk pianopedagog i årskurs tre.

Från årskurs åtta började hon själv leda barnkör i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, i Svenska kyrkan.

– I kyrkan kan man få växa in i ett ledarskap. Det har varit en viktig skola för mig.

Musikintresset gjorde att hon lämnade Gotland för att studera på en folkhögskola i Arvika, följt av fem år på musikhögskolan i Stockholm. Hon blev rytmikpedagog och jobbade tre år som musiklärare i Stockholm.

På en långresa i Sydamerika började hon fundera över framtiden och såg att de sökte en kantor i Svenska kyrkan på Gotland. 2008 var hon alltså tillbaka på ön.

– Det blev väldigt tydligt för mig att jag ville jobba inom kyrkan. Det lockar att stå i tjänst inför Gud på ett tydligt sätt. Jag började jobba som kantor i en församling och kompletterade samtidigt min utbildning med en kantorsexamen på distans.

I sitt arbete leder hon bland annat en gospelkör, en ungdomsgospelkör och två barnkörer.

– Jag älskar mötet med människor, att få bygga församling genom relationer.

Alma Emilsson skriver också egen musik. 2017 gav hon ut plattan: Livet säger kom. Det var hennes första egna platta.

I vår ska hon åka ner till södra Frankrike på låtskrivarvecka tillsammans med en god vän. Hon har gjort det fyra gånger tidigare, innan pandemin. Den här veckan ser hon som ett oskrivet blad.

– En gång tog det hela veckan att skriva en låt, en annan gång skrev jag nio låtar på en vecka.

Texten kommer nästan alltid först, sedan formar sig musiken efter det, förklarar hon.

– För mig är texterna viktigast.

En förebild har hon i den gotländska trubaduren Tomas Boström.

– Han har inspirerat mig mycket, en riktigt ordkonstnär.

Själv vill hon med sina texter visa på livets alla sidor, men visa på ljuset.

– Jag vill beröra både det svåra och tunga, men också ge hopp. Jag vill visa att det finns en väg ur det mörkaste mörker. Tron har alltid funnits som en röd tråd i min livsväv. Det har rört sig upp och ner men tron har alltid burit.

Hon är frånskild men vill inte kalla sig ensamstående mamma utan enastående mamma. Hennes tre flickor är i åldrarna sex till elva år.

– Det starkaste jag har varit med om är att bli mamma. Det är en nåd och glädje. Det häftigaste men också det svåraste jag gjort.

– Det roligaste är att få se livet genom deras ögon, att få följa dem. Det svåra som förälder är att inte ha något facit.

Så ser hon också på framtiden. Att leva dagen här och nu, mitt i den logistik det innebär att vara förälder. I början av pandemin skrev hon sin senaste sång “En dag i sänder”, som finns på Spotify och Youtube. Vad som händer efter låtskrivarveckan i Frankrike återstår att se.

– Jag älskar att gå in studion så vi får se om det blir någon ny platta.

Camilla Pålsson

Camilla Pålsson är tidigare reporter på Dagen.