”Kanske är det därför många fiskare är troende”

Han har arbetat som sillfiskare på Västkusten – och har vuxit upp som missionärsbarn i brittiska kolonin Rhodesia, nuvarande Zimbabwe. Båda erfarenheterna har format Samuel Drewitz, som sedan 30 år tillbaka är pastor inom Svenska alliansmissionen.

Han framstår som en man som har intressen och förmågor på högst skiftande arenor. Parallellt med fritidsintresse för fiske, älgjakt och snickrande är Samuel Drewitz i yrkeslivet pastor och föreståndare för Hagshults missionsförsamling i Småland.

Men han tycker också om att möta barngrupper - och berätta om Jesus genom dockorna Ester och Hugo. Tillsammans med hustrun Marie har han rest runt och hållit barnmöten i olika kyrkor så länge de känt varandra – och sydde tidigare sina barnmötesdockor själva.

Samuel Drewitz besöker dessutom gärna skolklasser med det så kallade Bibeläventyret för att med kreativa kroppsrörelser och ramsor lära ut hur Bibelns berättelser hänger samman.

– Evangeliet kan förmedlas på många olika sätt. Det är roligt att få jobba med drama, musik och andra kreativa inslag, säger han.

Den kristna tron har han fått med sig sedan han var barn. Samuel Drewitz föräldrar var missionärer i dåvarande engelska kolonin Rhodesia. Det är en uppväxt som sticker ut från de flesta svenskars och som har gett honom både en stor rikedom i livet och tuffa saker att hantera vid hemkomsten till Sverige vid 17 års ålder.

– Pappa var ute i bushen ibland när han jobbade med församlingsplantering. Jag förstod att mama var orolig ganska ofta. Det var inbördeskrig och hon visste inte om han skulle komma tillbaka. Det var ofta brist på bränsle och vissa matvaror, och vi kunde inte resa hur som helst.

– Jag tror att jag har fått med mig en djupare insikt att inte ta saker för givet – och en tacksamhet för det enkla. Liksom en större kulturförståelse. Jag har lätt att relatera till invandrare och flyktingar, konstaterar han.

Andligt beskriver han det som en rikedom att få växa upp i en kyrka med ett annat språk, och att känna den djupa gemenskapen i tron både där långt borta och senare i Sverige. Men när Samuel Drewitz och familjen kom hem var det samtidigt en tuff period som startade för honom som tonåring.

Familjen landade i Fiskebäckskyrkan i Västra Frölunda. Å ena sidan beskriver han ett varmt mottagande av människor i församlingen och hur han hittade framför allt äldre personer att ha som bollplank. Å andra sidan beskriver han hur det på den här tiden fanns noll beredskap för att hantera missionärsbarn.

– Jag såg mig själv som afrikan, och var fylld av sorg över att ha fått bryta upp.

– Först som 50-åring har jag börjat bearbeta den sorgen. Det har varit en rätt tuff puck, säger Samuel Drewitz, men betonar att han i botten känner stor tacksamhet.

Ett år som fiskare blev det innan Samuel Drewitz läste teologi och gav sig ut i församlingstjänst. Sillfiske på västkusten och torskfiske på ostkusten ingick. Hans mammas bröder var fiskare och Samuel följde i deras fotspår i hop med sin bror, på var sin båt. Ofta låg de ute en-två veckor.

– Jag är tacksam för den tiden. Havet ger och havet tar. Som fiskare är du oerhört oskyddad i havets stormar. Jag tror det kan förklara en del varför många i fiskarbefolkningen är troende, säger han.

Samuel Drewitz har också en utbildning som undersköterska. Men det blev ändå pastorsjobbet som skulle bli hans stora passion. Nu är han inne på sin femte församlingstjänst, och finns i småländsk väckelsebygd. Men varför vill han egentligen vara pastor?

– Jag vill berätta om Jesus och förmedla vad tillit och tron på honom kan få betyda. Det ger hopp i livet att få vara villkorslöst älskad av Gud.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.