Jubilar
”Stoppar medvetet in äldre sånger bland lovsångerna”
Lovsångsledaren Andreas Sjöblom vill få hela församlingen att känna sig delaktig i gudstjänsten - från första raden till läktaren
Att få en hel församling att enas i musiksmak och uttryck är inte lätt.
Men när alla deltar händer något, menar Andreas Sjöblom, lovsångsledare i Västerås.
– Jag stoppar medvetet in äldre sånger bland lovsångerna, säger den blivande 50-åringen.
Andreas Sjöblom jobbar till vardags som analytiker på Ica:s centrallager i Västerås. En viktig uppgift, som i förlängningen handlar om samhällsförsörjningen av mat. I normalläget följer konsumtionsströmmarna ett visst förutsägbart mönster.
Men under pandemin hände något märkligt.
– När det började spridas på sociala medier att det var slut på toapapper började folk hamstra. Det var egentligen ingen bristvara, men det blev ändå ett tomrum. Systemen är inte konstruerade för bunkring, säger han.
Hade blivit fundersam
Om någon hade sagt till den 20-årige Andreas Sjöblom att han en dag skulle jobba som analytiker på ett av Sveriges största livsmedelsföretag kanske han hade blivit lite fundersam. På den tiden upptog nämligen kyrkans värld hela horisonten.
Efter uppväxten i Hudiksvall gick han bibelskola i Stockholm, och kom senare i kontakt med missionsorganisationen TMU (Team med uppdrag).
– Vi blev som ett musikgäng och det var väldigt kul och spännande. Under ett år besökte vi omkring 70 församlingar, och även fritidsgårdar och skolor. Det präglade mig, säger han.
Ensam anställd
Lite senare blev han anställd som ungdomsledare i sörmländska Ärla, i en av de församlingar som han hade besökt. Några månader senare slutade pastorn, och han var ensam anställd.
– Och efter några år hörde hemförsamlingen i Hudiksvall av sig och var i behov av en ungdomsledare. Även där slutade pastorn efter ett tag så då fick jag springa på alla bollar där också, säger Andreas och skrattar lite.
I Hudiksvall gifte han sig med Therese, och de började jobba med predikanten Birger Skoglund, vilket ledde dem till att jobba för missionsorganisationen Ibra Radio.
– Vi reste runt i församlingar och samlade in pengar till radiomissionen. Känslan var att vi verkligen fick se Sverige, eftersom vi hann med att besöka 150 församlingar.
Vilka är dina bestående minnen från den här tiden?
– Jag tyckte det var väldigt fascinerande att man kom till platser man inte alls kände till, men ändå fanns en församling där. Och när man träffades hade man fler likheter än olikheter, och kunde sjunga samma sånger.
– Kristenheten är fascinerande, utifrån att vi är en liten minoritet. Men ändå är vi så utspridda och finns överallt. Få kommuner saknar kapell eller bönehus.
Klev åt sidan
Efter Ibra landade familjen Sjöblom till sist i Västerås, där de bor kvar. Även här jobbade Andreas som ungdomsledare under en turbulent tid i pingstförsamlingens historia, eftersom den tidigare delats i två.
– Precis som tidigare blev jag allt i allo. Men så småningom kom Daniel Alm, och då kände vi att det var läge att han skulle få skapa sitt team, och då valde vi att kliva åt sidan, säger han.
“Inget vanligt föreningsmöte”
I stället för att vara anställd är han i dag engagerad som lovsångsledare i församlingen.
– Musiken är väldigt viktig och när vi möts till gudstjänst ska det märkas att vi är en församling och det ska kännas in i magen. Det är inget vanligt föreningsmöte. Samtidigt är det viktigt med delaktigheten, och jag kan medvetet stoppa in lite äldre sånger.
– De som sitter på de tre första bänkarna är alltid med, men det är också viktigt att de som sitter på läktaren ska kunna också känna samma sak, säger han.
Joakim Lundgren är tidigare reporter på Dagen.
