Tommie Sewon: ”Jag vill alltid göra något nytt”

Orden. Tonerna. Mentorskapet. I Svenska kyrkan fick Tommie Sewon en plattform för sin passion att hjälpa ungdomar att hitta sitt eget uttryckssätt och på så sätt hitta balans i livet. Och han drömmer fortfarande om att åstadkomma nya saker.

Under uppväxten brukade Tommie Sewon kombinera födelsedagsfirandet med julgransplundring. Häromåret prövade han att ta upp den tråden igen, med barnlekar och allt.

– Jag kan vara ganska barnslig, tillstår Tommie och skrattar roat åt sig själv.

”Viktigt att få längta”

Tommie Sewon är både lättsam och eftertänksam. På söndag fyller han 55 år, men då finns inga planer på en repris. Inte heller en rejäl baluns liknande den när han fyllde 50. Nostalgi är inte Tommies grej och han fäster ingen större vikt vid att siffrorna ser ut som de gör. Men som den tänkare han är filosoferar han gärna kring sitt eget åldrande.

– Det är viktigt att värja sig för att tänka på sig själv som gammal och passé. Jag vill inte sitta och titta i backspegeln. Jag vill åka framåt och se att det är lika mycket värld framåt som bakåt. För mig känns det väldigt viktigt att hela tiden ha ett pågående projekt, för att känna mig levande, förklarar Tommie Sewon när vi träffas över en god cappuccino.

Vi konstaterar samfällt att äldre människor i dag framstår som betydligt yngre än förr, när vi var barn och tidigare än så.

– Man blir väl yngre om man vågar konfronteras med nya världar, konstaterar Tommie Sewon.

– Generellt har jag inga problem med åldern. Det känns skönt att ha många år i kroppen. Jag tycker att jag blir mer okej med vem jag är och lite mindre självkritisk, även om jag jobbar med det också. Jag såg en väggmålning häromdagen: ”Tro inte på allt du tänker”. Det håller jag på att lära mig. Det enda som är jobbigt med att bli äldre är att man får mindre liv kvar.

Ser två huvudspår i livet

När det kommer till rötter i livet har Tommie Sewon läge funderat på att skriva något om Nalen eller LP-stiftelsen, sammanhang där hans föräldrar var djupt engagerade under Tommies uppväxt.

– Det finns många mustiga och intressanta berättelser därifrån, säger han.

När Tommie Sewon betraktar sitt eget liv så här långt ser han huvudsakligen två spår.

– Det ena är att jag alltid har haft det där behovet att skriva och musicera. Och det andra är att jag också velat försöka bidra och ge vidare det som jag fick ut av det. Att uppmuntra andra att berätta och skriva och söka. Och där har ju kyrkan, i mitt fall Svenska kyrkan, varit den största plattformen för det.

Ville bli journalist

Det konstnärliga och det sociala engagemanget har samverkat, kanske till och med varit beroende av varandra. Som ung vuxen närde Tommie en journalistdröm och studerade därför på Poppius journalistskola. Han fick ett sommarvikariat på Svenska Journalen och skrev texter för magasinet Trots Allt. Han fick erbjudande om att fortsätta på Svenska Journalen efter sommaren, men något annat drog också.

Tommie ville skriva och skapa men också ge vidare, skapa sammanhang. Det är precis vad han har fått möjlighet att göra i Svenska kyrkan, där han huvudsakligen arbetar med ungdomar. 1990 gjorde han vapenfri tjänst Svenska kyrkan och 1997 fick han sin första anställning i Svenska kyrkan, i Salems församling.

Har du några guldminnen där du känt att du verkligen fått göra skillnad för unga människor?

– Det var precis i början av min karriär i Svenska kyrkan. Jag fick nästan lite Hollywoodkänsla när jag jobbade i Salem. Vi startade ”Unga poeters sällskap” och det var ganska omvälvande. Jag och en präst jobbade tätt ihop med just det här att använda skrivandet som ett verktyg för att berätta. Där fanns ungdomar som var ganska problematiska som fick ett sammanhang som gjorde att jag fortfarande träffar dem som vuxna. I dag har de familjer och fungerar väl i samhället. Det kan man ju bara vara otroligt tacksam för om jag fick vara med i någon länk där, resonerar Tommie Sewon.

– Mitt senaste brinn har varit att få med unga på tåget i det nya psalmboksarbetet. Jag tyckte inte att de blev så uppmuntrade att delta, så vi gjorde skrivarhelger med unga, i Sofia församling och även i Rättvik och på Åh stiftsgård. Med gemensamma krafter har vi fått in ungas sånger i det här remissförslaget. Det är väl elva eller tolv psalmer som nu ska spelas in för att prövas.

Vad drömmer du själv om för framtiden?

Tommie fnissar blygsamt.

– Just nu har jag skickat in ett manus. Jag vill inte säga för mycket om det, men det är en bok som jag hoppas att någon ska vilja ge ut, fast innehållet är ganska smalt på ett sätt, säger han.

Musikkarriären på paus

Han säger att han har hittat en form som han kan tänka sig att använda till fler böcker. Och trots att han redan fått fem böcker utgivna i olika genrer är han blygsam när han talar om sitt skrivande.

– Jag tänker inte att jag är författare, men jag skulle kanske fortfarande vilja bli författare.

När det gäller musikkarriären tycks den ligga på is, trots åtta soloalbum och två plattor med hans gamla popband. När jag ställer frågan om det inte är dags att återförena 90-talssuccén Tommie Smajls Poporkester är det uppenbart att han inte är sugen.

– Jag har ingen dröm om det. Jag vill alltid göra något nytt, förklarar Tommie Sewon.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.