Trots förluster har Daniel Halldorf livslusten och tron i behåll

– Sorgen kan vara tung ibland, men Gud, familjen, församlingen och vännerna gör livet värt att leva, säger pingstprofilen Daniel Halldorf som förra året miste sin hustru Märtha-Greta.

Efter ett helt liv i pingströrelsens tjänst, bland annat som missionär i Kongo, har han med ålderns rätt slagit av på takten en aning. Engagemanget och drivet att följa Guds väg, är dock intakt.

”Du verkar föryngrad!” Med viss munterhet återger Daniel Halldorf vad Denis Mukwege sa när de båda möttes i Kongo nyligen. Omdömet från läkaren och fredspristagaren tycks vara mitt i prick.

När Dagen slår en signal till den blivande 90-åringen berättar han med klar och tydlig stämma om sin tillvaro på ålderns höst. Han är vegetarian sedan många år, sköter hemmets sysslor utan större besvär och håller sig i form.

– Jag sitter inte still utan försöker att få ihop ett par tre kilometer varje dag, berättar han.

Missionär i DR Kongo

Nu och då under samtalet använder Daniel Halldorf olika uttryck och korta fraser på franska och swahili, språk som han behärskar väl efter ungefär 25 år som missionär i DR Kongo.

– I dagarna är det 60 år sedan jag åkte dit första gången, berättar Daniel, som mötte Märtha-Greta under studietiden i Uppsala. Saknaden efter sin livskamrat, som dog i februari förra året, är stor. Han beskriver henne som en person som han delade allt i livet med, i både med- och motgång.

– Hon var ingen dussinmänniska, om det finns sådana. Ända till slutet hade vi ett nära och ömsesidigt utbyte med varandra, både på det andliga planet och på andra sätt, berättar han med värme i rösten.

Varje dag började de med att läsa ett bibelord och be tillsammans. En god vana som han tog till sig redan som barn och som han fortsatt med i hela sitt vuxna liv. En vana som ger glädje och styrka inför de olika påfrestningar som kommer i livet.

Även efter pensioneringen vid 67 års ålder har ”uppdragen fortsatt att komma till mig” som han säger. Med tacksamhet berättar Daniel Halldorf hur han ”i all min ofullkomlighet fått förtroenden av både Gud och människor”.

I släkten Halldorf finns många pastorer, missionärer, evangelister och församlingsledare. Var det självklart att du skulle bli missionär?

– Nej, det växte fram att Gud hade en plan för mitt liv där jag fick tjäna honom efter bästa förmåga. Man kan säga att jag leddes in i missionsarbetet, berättar han om den kallelse som gjort livet spännande och meningsfullt.

Under åren 1991–2001 var han missionssekreterare i Smyrnaförsamlingen i Göteborg, staden där han växte upp och där pappa Einar under en period var pastor i Gilead-församlingen, som numera är Hillsong Göteborg.

– Jag är förvånad över att jag fått vara med om så mycket, säger Daniel Halldorf som haft många olika engagemang och uppgifter i pingströrelsen och i Smyrnakyrkan i Göteborg, och som är den enda av fem syskon som fortfarande är i livet.

Ångrar du något i ditt liv?

– Man kan ångra, men man kan inte göra saker ogjorda. Och nog finns det sådant som jag ångrar. Till exempel att jag inte alltid varit tillräckligt lyhörd för familjens behov. Familjen har samtidigt varit ett stort stöd för mig under alla år.

– Ibland har jag låtit uppgifterna ta överhanden, och det kan jag ångra. Plikten har gått först, säger han utan att försöka förklara bort sina egna beslut och prioriteringar.

Hur känns det att fylla 90 år?

– Känns och känns. Det är ett faktum, säger han med ett skratt.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.