Absurt att utvisa den ena och importera den andra
Priset för regeringens signalpolitik kan bli skyhögt för oss alla, skriver Elisabeth Sandlund.

En gång i världen fanns det typografer på varje tidning som tog över när redaktionens jobb var klart. Typografens yrkesstolthet kunde göra att han hittade en annan lösning än vad redigeraren tänkt sig. Det var då orden ”du ska följa skissen ut genom fönstret” kunde fällas. Det vill säga, använd inte ditt sunda förnuft och omdöme utan gör som du är tillsagd.
Sunt förnuft och omdöme är bristvaror också hos våra myndigheter. Är det möjligen så att Migrationsverket är svensk mästare i att följa skisser ut genom fönstren?
Det senaste fallet har drabbat äldreomsorgen i den norrbottniska byn Harads. Politiker och tjänstemän i Bodens kommun är lika upprörda som de minst åtta vårdbiträden från olika länder som nu skickas ut ur Sverige. Inte för att de har begått något brott eller för att de ligger samhället till last utan därför att formella fel har begåtts under ansökningsprocessen. Absurditeten förstärks av att Boden samtidigt startat snabbundervisning i svenska i Spanien för att hitta personal som kan rädda sommarens bemanning.
Bristen på personal inom vård och omsorg är redan gigantisk och den kommer inte att minska. Även på andra områden, inte minst i mindre städer och i glesbygd, är behoven stora.
Det låter sig sägas att de som är arbetslösa ska flytta dit jobben finns och ta de arbeten som erbjuds. På det viset ska det bli onödigt med arbetskraftsinvandring. Men vem vill att gamla mamma på demensboendet ska vårdas av någon som tvingats ta jobb där?
I Harads fall handlar det inte om att ”importera” arbetskraft. Den finns redan på plats, har lärt sig svenska, älskar sitt jobb, betalar sin skatt, skjutsar sina barn till fotbollsträningen. Det spelar ingen roll – den ska ut ur landet.
Både näringslivet och Sveriges kommuner och regioner skriker högt i protest, men regeringen ångar på i ullstrumporna.
Elisabeth Sandlund
Vansinnigt? Jo visst. Och det kommer att bli värre. Inom en så nära framtid att statsministern i sitt tal i förra veckan på TCO:s kongress råkade säga att beslutet redan var fattat kommer regeringen att stoppa så kallade spårbyten, det vill säga möjligheten att den som fått avslag på sin asylansökan i stället får stanna eftersom han eller hon har lyckats få jobb under väntetiden. Och beskedet häromveckan att det från 1 oktober krävs en lön på 80 procent av svensk medianlön för att få arbetstillstånd är bara första steget på vägen till 100 procent, i dagsläget runt 33 000 kronor. Både näringslivet och Sveriges kommuner och regioner skriker högt i protest, men regeringen ångar på i ullstrumporna.
Signalpolitiken på migrationens område drabbar människor som sökt sig till Sverige för att bygga en ny framtid. Men det är ett faktum att priset riskerar att bli skyhögt för oss alla, för hela samhället.