Den humanitära stormakten Sverige inväntar sin begravning

Spikslagen ljuder allt tätare i locket till den kista där den humanitära stormakten Sverige väntar på sin begravning. Det går undan nu med att förverkliga de punkter i Tidöavtalet som handlar om migrationspolitik. Migrationsverket får i uppgift att inrätta ett återvändandecenter för personer som fått avslag på sin asylansökan. Där ska de samlas ihop i väntan på att kunna skickas ur landet. Det är sådant som brukar kallas flyktingläger.

Samtidigt ger regeringen utredningsdirektiv som syftar till att avskaffa etableringsstöd och bostadstillägg till nyanlända. Det är inte en utredning av traditionellt slag som ska analysera, värdera för- och nackdelar och till slut komma med ett väl avvägt förslag. Nej, regeringen med stödparti SD har redan bestämt sig. Alldeles oavsett om utredarna kan leda i bevis att etableringsstödet verkligen hindrar nyanlända att komma ut på arbetsmarknaden är uppdraget att tala om hur det kan avskaffas. Det är sådant som brukar kallas beställningsarbete.

Båda åtgärderna – och andra som redan har offentliggjorts eller som väntar i portgången – kan kläs i vackra ord. “Ett nej måste betyda ett nej”, säger migrationsministern. “Har man fått avslag måste man lämna landet och återvända därifrån man kom.” Svårt att invända emot om det inte vore så att vi vet att den svenska asylprocessen är långt ifrån rättssäker och definitivt inte människovänlig. Det kan inte minst mängder av kristna konvertiter och de personer som försöker stötta dem vittna om. Och ordet “återvänd” är en tulipanaros, lätt att säga men svår att åstadkomma. Risken att människor blir kvar i centret under lång tid till hög kostnad och under nedbrytande omständigheter är överhängande.

“Vi måste bryta utanförskapet som drabbar inte minst kvinnor”, säger arbetsmarknads- och integrationsministern. “De som kommer till vårt land ska veta att det finns förväntningar på dem att bli en del av samhället.” Så sant som det är sagt. Och här är försummelserna stora och mångåriga, ett ansvar som delas av politiker från vänster till höger. Informationen har varit dålig, svenskundervisningen bristfällig, möjligheterna att ta sig in på arbetsmarknaden för små, bostadsbristen förödande. Priset för detta ska nu de som redan drabbats av tillkortakommandena få bära.

Visst kan det behövas både piska och morot för att få beteenden att ändras. Men om utgångspunkten vore att människor oavsett ursprung generellt sett vill ta ansvar, vill vara självständiga, vill delta i samhället, vill anpassa sig till svenska förhållanden utan att utplåna den egna kulturen blir retoriken en annan. Och det blir också de politiska förslagen.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.