Har priset för fred mellan Hamas och Israel blivit överkomligt?
För både Israel och Hamas finns den gräns för när kostnaderna blir för höga, skriver Elisabeth Sandlund.

Hösten 2009 eller möjligen våren 2010 hade jag förmånen att få leda en resa till Israel för en grupp Dagenläsare. Vår guide skulle ha varit Dick Haas – svensk journalist, bosatt i Israel sedan 1970-talet, tidigare korrespondent först för DN och sedan för Berlingske Tidende, med av Israelvänner högt uppskattad egen nyhetssajt. Men han hade gått igenom en omfattande operation som gjorde att det enda han orkade var att möta gruppen en kväll i Jerusalem för ett föredrag om det aktuella läget i landet. Bara några månader efter vårt besök hade cancern tagit hans liv.
Jag minns inget av själva föredraget. Däremot minns jag svaret på en av resenärernas högst relevanta fråga: ”När blir det fred mellan Israel och palestinierna?” ”Aldrig”, svarade Dick Haas. ”Båda sidor kan leva med den situation som råder, där våldet då och då blossar upp men där det för det mesta är relativt lugnt. Priset för fred är för högt, jämfört med att fortsätta som nu.”
Det som skedde den 7 oktober kunde Israel inte leva med.
Elisabeth Sandlund
Hamas bestialiska attack för tre månader sedan och Israels svar i form av en obönhörlig krigsförklaring mot terrororganisationen blev för mig en påminnelse om föredragskvällen i Jerusalem.
Först och främst: Det som skedde den 7 oktober i israeliska byar, på kibbutzer och på festplatsen utanför Re’im kunde Israel bokstavligt talat inte leva med. Tidigare sammandrabbningar med Hamas har visserligen kallats ”krig” men varit kortvariga och bilagts efter medlingsinsatser. Nu är det uppenbart att situationen är av en helt annan dignitet.
Men för det andra, och det är förvisso en djärv tanke, kan det vara så att det mänskliga lidandet och brutaliteten gör att priset för fred blivit, om inte lågt, så åtminstone överkomligt? Att det kostar för mycket, både för Israel och för Hamas, att fortsätta kriget? För Israels del handlar det inte minst om ett ifrågasatt internationellt anseende när de enorma förlusterna av civila människoliv i Gaza leder till anklagelser om brott mot krigets lagar om proportionalitet. Och även för Hamas, som i decennier utnyttjat den egna befolkningen som mänsklig sköld, måste det finnas en gräns för när kostnaderna blir för höga.
En fred som i realiteten inte är mer än en temporär vapenvila under vilken Hamas kan bygga upp sin styrka igen och fortsätta att driva linjen om Israels utplåning är självfallet ingen lösning. Nej, vad såväl Israel som palestinierna i Gaza och på Västbanken behöver är en verklig fred, en överenskommelse som öppnar för återuppbyggnad och samexistens, rimligen en tvåstatslösning i någon form. Dit kan det tyckas vara långt. Men hoppet måste leva att det finns en fredlig framtid som visar sig vara väl värd sitt pris.