Könsdysforivården av unga är vår tids neurosedynskandal
Läkare behandlar tonåringar med läkemedel som inte är godkända för åldersgruppen trots att det inte är någon brist på kunskap om vilka svåra biverkningar de medför, skriver Elisabeth Sandlund.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Även om det har gått mer än sextio år sedan lever neurosedynskandalen i minnet. Uppemot 10 000 barn runt om i världen, varav något hundratal svenska, föddes med missbildningar och funktionsnedsättningar sedan läkare skrivit ut ett, som man trodde, ofarligt läkemedel mot oro och illamående till deras mammor. Hur många som aldrig såg dagens ljus och dog redan i moderlivet är omöjligt att veta.
Tragedin förtjänar epitetet “skandal” av flera skäl. Biverkningarna var inte tillräckligt utredda när medlet släpptes på marknaderna, däribland den svenska. Och när de blev uppenbara i november 1961 stoppades förskrivningen men ingen varning gick ut till de kvinnor som redan hade pillerburkar i badrumsskåpen. Inte förrän flera månader senare, när en första notis dök upp i Dagen och följdes av stor uppmärksamhet i medierna.
”Aldrig mer”, sa medicinsk expertis och inrättade internationella kontrollsystem som syftar till att säkerställa att information om misstänkta eller säkerställda biverkningar sprids blixtsnabbt.
Aldrig mer? Till försvar för dem som förskrev neurosedyn till sina patienter kan sägas att de inte visste bättre. De handlade i god tro och litade på att läkemedlet var säkert även för gravida. Men hur ska vi då tänka om läkare som med öppna ögon behandlar tonåringar med läkemedel som inte är godkända för åldersgruppen och där det inte är någon brist på kunskap om vilka svåra biverkningar de medför?
Ansvaret ligger hos vuxenvärlden och det måste axlas.
Elisabeth Sandlund
Att Socialstyrelsen satte ner foten tidigare i år och i praktiken förbjöd förskrivning av pubertetsblockare och könskonträra hormoner till unga annat än inom ramen för noga reglerade forskningsprojekt tycks inte ha stoppat verksamheten, i alla fall inte vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Det framkom vid ett seminarium i riksdagen som Dagen skrev om i förra veckan.
Könsdysfori, att uppleva att ens biologiska kön inte är det riktiga, är ett allvarligt problem. Det är dessutom en diagnos som ökat explosionsartat, i Sverige och på andra håll, bland framför allt tonårsflickor.
Förtvivlade ungdomar som söker hjälp ska tas på stort allvar och få vård. Men de insatser som behövs är inte piller och sprutor utan kvalificerat samtalsstöd. Det gäller alla unga men alldeles särskilt den stora grupp som upplever könsdysfori och samtidigt har eller får en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (autism, adhd och annat).
Även om lidandet kan vara stort är tonåringar, vars konsekvensstänkande inte är utvecklat, ännu inte mogna att fatta livsavgörande beslut. Ansvaret ligger hos vuxenvärlden och det måste axlas. Aldrig mer? Behandlingen av könsdysfori hos unga är vår tids neurosedynskandal.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
