Långt ifrån självklart med muslimer i Svenska kyrkan
Kyrkan missar målet med blivande centerledaren Muharrem Demirok, skriver Elisabeth Sandlund.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Centerns blivande partiledare Muharrem Demirok ser inga svårigheter med att definiera sig som muslim, om än kulturell sådan, och samtidigt vara medlem i Svenska kyrkan. Han har från sin individuella utgångspunkt alldeles rätt. Rent formellt handlar det om att Demirok är född före 1996 med en mamma som tillhörde Svenska kyrkan. Sådana var reglerna då.
Hans situation är likartad den som gäller för en betydande andel av Svenska kyrkans 5,6 miljoner medlemmar som inte ser sig som kristna utan som ateister, agnostiker eller helt enkelt ointresserade av religion, vare sig de, som Demirok, blev medlemmar av bara farten eller i samband med att de döptes som spädbarn. Vill man vara krass kan man säga att församlingarna ska vara tacksamma för dem eftersom ekonomin skulle vara bra mycket skakigare utan deras kyrkoavgifter.
Är det alltså så självklart att muslimer hör hemma i Svenska kyrkan som Joel Halldorf, kulturskribent och professor i kyrkohistoria, skriver i Expressen (12/1)? Inte riktigt. För det finns ett annat perspektiv, ett större sådant. Det som handlar om vad Svenska kyrkan är och vilken uppgift hon har.
Så länge Demirok definierar sig som muslim och andra medlemmar som ateister har Svenska kyrkan alltså inte klarat sin grundläggande uppgift.
Elisabeth Sandlund
Sociala insatser för människor i nöd? Jätteviktigt. Någon att tala med när tillvaron har gått i kras? Av största betydelse. Kraftfulla protester mot orättfärdiga politiska beslut? Behövs mer än någonsin. Högtidliga ceremonier i avgörande livssituationer? Inget att förakta. Kyrkobyggnader med omistliga kulturella värden? Får inte försummas. Kulturella uttryck av högsta klass? Av stort värde.
Detta, och mycket mer, erbjuds dagligen och stundligen i Svenska kyrkans församlingar. Och det kan alla uppskatta, oavsett tro. Men i relation till kyrkans verkliga uppgift är sådant sekundärt, medel och inte mål. Kyrkoordningen är glasklar och anger endast ett syfte för all verksamhet: ”att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”.
”Komma till tro på Kristus och leva i tro”. Så länge Demirok definierar sig som muslim och andra medlemmar som ateister har Svenska kyrkan alltså inte klarat sin grundläggande uppgift, hur mycket möda som än läggs ner på att göra gott.
Svenska kyrkan har faktiskt tagit ett steg mot samma princip som andra kyrkors syn på medlemskap, genom att det numera krävs en aktiv handling, dop, för att bli medlem. Det är ett stort beslut, inte minst för konvertiter från islam som vet att det kan komma att kosta dem livet.
Balansgången mellan att vara en öppen folkkyrka, där alla är välkomna och ingen kan straffa ut sig, och en levande kristen gemenskap, med evangeliet i centrum, är lika svår som nödvändig. För Svenska kyrkan och för den kristna trons framtid i Sverige.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
