Listan som avgör vad som får församlingar att växa
De åtta första punkterna vann allmänt gillande - men den sista som helig Ande stötte på patrull, skriver Elisabeth Sandlund.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag är säker på att det inte bara var jag som, mitt i denna mörka tid, blev glad och uppmuntrad av Dokumentet i fredagens Dagen om tio växande församlingar. Det råder ingen brist på dystra rapporter om sjunkande medlemsantal, försämrad ekonomi, färre gudstjänstbesökare och annat trist i det ena samfundet efter det andra. Därför behövs motvikter.
Equmeniakyrkans Britta Bolmenäs framhåller helt riktigt att det inte finns någon enkel mall att följa för att få fart på en församling. Men hon ser vissa gemensamma drag hos växande sammanhang: budskapet om Jesu kärlek, omsorgen om människorna och bygget av relationer. Jajamänsan, tänker jag. Just så är det. Och i detta har hon stöd i kyrkohistorisk forskning.
De är värda att upprepa, inte som en tvingande mall utan som inspiration.
Elisabeth Sandlund
På 1980-talet, långt innan han hade en aning om att han skulle komma att leda verksamheten i S:ta Clara kyrka och där omsätta sin teori i praktik, fick Carl-Erik Sahlberg i uppdrag av dåvarande biskopen i Härnösands stift att skriva en prästmötesavhandling, ett underlag för diskussion bland stiftets alla präster. Carl-Erik var inte bara kyrkoherde i stiftet utan även disputerad kyrkohistoriker (på en avhandling om tidningen Dagens tillkomst!) så han var rätt person att mejsla fram gemensamma drag hos växande kyrkor genom alla tider, från fornkyrkan och framåt.
Det var ingen lätt uppgift, berättar Carl-Erik i sin sista bok Från norr till söder – mina memoarer, som utkom kort efter att han gick hem till Herren för ganska precis två år sedan. Men en morgon i Tanzania, dit han var utsänd som missionär, vaknade han och upplevde att pusselbitarna fallit på plats. Resultatet blev nio punkter, lika aktuella då som nu, fyra decennier senare.
De är värda att upprepa, inte som en tvingande mall utan som inspiration: En kyrka växer som är öppen för alla, som visar omsorg om människor i nöd och som bygger en kärleksfull gemenskap. En kyrka växer som sätter Jesus i centrum, verkar för ett liv i renhet och har modet att lida för tron på Jesus. En kyrka växer som söker Gud i bön, använder lekmän och som är beroende av den helige Andes kraft.
Vad tror ni prästerna i Härnösand tyckte om forskningsresultatet? Carl-Erik brukade hävda att de åtta första punkterna vann allmänt gillande men att den sista stötte på patrull. Var det verkligen nödvändigt att dra in den helige Ande? Detta var en tid när motståndet mot karismatik var utbrett i Svenska kyrkan, något man tyckte hörde hemma i andra samfund med uttryckssätt som inte passade in. Jag tänker att utvecklingen har gått framåt och att det i dag förhoppningsvis är få, om ens några, som reagerar negativt på att bara den som går i Andens kraft har förutsättningar att lyckas.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
