Tillåt en avdankad ekonomijournalist påminna om ett och annat
Vi som har varit med ett tag har faktiskt ett ansvar att förmedla ett hopp till yngre generationer, skriver Elisabeth Sandlund.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Stigande räntor, galopperande inflation, hotande lågkonjunktur. Ingen är opåverkad av det som sker i svensk ekonomi. De så kallade plånboksfrågorna har blivit högaktuella, både för dem som har sitt någorlunda på det torra och för dem som inte ser någon annan utväg än att ställa sig i brödkön för att få mat för dagen.
Orsakerna till den perfekta storm som rasar kan stötas och blötas. Vilka åtgärder som bör vidtas och vad som bör undvikas likaså. Men i ett läge där osäkerheten växer och oron för framtiden sprider sig finns det anledning att påminna om att en ekonomisk kris inte innebär att undergången är nära och att hela samhället kommer att falla samman.
Vi som har varit med ett tag vet, eller borde veta, att det ordnar sig på sikt, hur mörka de moln som hopar sig än är och hur dramatisk händelseutvecklingen än ter sig. Men mannaminnet är kortare än vi vill tro. Tillåt en avdankad ekonomijournalist att påminna om ett och annat.
Vi behöver inte gå tillbaka till det sena 1920-talets världsdepression, Kreugerkraschen 1932 eller ransoneringarna under och efter andra världskriget. Men nog finns det Dagenläsare som kommer ihåg Koreakrigets år i början av 1950-talet när inflationen låg på 17 procent. Ännu fler var med under perioden 1974–84 när den aldrig understeg åtta procent. Och minns ni oljekrisen efter oktoberkriget 1973 med en visserligen kortvarig men dock kännbar ransonering av drivmedel, bränsle och varmvatten?
Sitt lugnt i båten, håll modet och hoppet uppe.
Elisabeth Sandlund
1990-talets början ligger inte mer än 30 år tillbaka i tiden. Det var då bank- och fastighetskrisen skakade det svenska samhället, arbetslösheten nådde 12 procent och Riksbanken i ett lika desperat som misslyckat försök att hålla kronkursen uppe höjde styrräntan till 500 procent. 15 år senare var det dags igen. Den globala finanskrisen som startade 2008 drabbade andra länder hårdare än Sverige, men visst påverkades också vi.
Min mening är inte att ta lätt på dagens situation. Den är på riktigt och kräver genomtänkta åtgärder och politisk vilja och mod att tänka utanför boxen för att exempelvis hitta kreativa lösningar som inte spär på inflationen men ändå ger de individer och familjer som drabbas hårdast ett stöd som gör skillnad. Men ingenting är vunnet om människor tappar modet och inte vågar tänka framåt. Vi som har varit med ett tag har faktiskt ett ansvar att förmedla ett hopp till yngre generationer som har vant sig vid stabil prisutveckling och fått för sig att pengar är nästan gratis att låna.
Kort sagt: Sitt lugnt i båten, håll modet och hoppet uppe. Och, om du har möjlighet, hjälp dem som lider nöd tills det ljusnar igen.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
