Vi kommer aldrig till rätta med antisemitism när lärare inte vågar prata om det

Denna vecka och alldeles särskilt just i dag, den 27 januari, högtidlighålls minnet av Förintelsen. Jag kan ha fel men min känsla är att dagen fått allt större uppmärksamhet under de år som gått sedan den blev nationell minnesdag 2001 och internationell FN-utlyst sådan fyra år senare.

Det är rätt och riktigt. Bland all mänsklig ondska under seklernas gång finns det bara en Förintelse med stort F, ett unikt utrotningsprojekt, inte minst när det gäller systematiskt tillvägagångssätt. Samtidigt finns det en obehaglig förhistoria till och lika otäcka efterdyningar av det som skedde under andra världskrigets år. Den antisemitism som utgjorde den ideologiska grunden var inget som uppfanns av nazisterna och den har heller inte stampats ut. Tvärtom, den frodas med både gamla och nya förtecken, inte minst som en mer eller mindre tydlig bakgrundsfaktor i de konspirationsteorier som sprids på nätet.

Därför är det viktigt att Förintelsen inte bara högtidlighålls en januarivecka som en historisk företeelse, något som vi samfällt skäms över och beklagar men som egentligen inte har med oss att göra. Antisemitismen måste bekämpas varje dag på alla fronter året om.

När det gäller att förebygga gängbrottslighet höjs nu tydliga röster om att det arbetet måste inledas i god tid innan barn och ungdomar dras in i våldsbejakande miljöer. Det krävs vaksamhet och vaccination redan i förskolan och än mer under de första skolåren.

Helt rätt. Och detsamma gäller om antisemitismen ska kunna motverkas. Fördomar grundas tidigt i livet. Små grytor har som bekant också öron. Skolan på alla nivåer har ett viktigt uppdrag att grundlägga ett tolerant och respektfullt förhållningssätt.

I det perspektivet är resultatet oroväckande av en granskning som Skolinspektionen presenterat. Trettio högstadieskolor i olika miljöer och med skilda huvudmän har detaljstuderats. Det visar sig att det bara är i en minoritet av dem som så kallade kontroversiella frågor, däribland antisemitism, hanteras på ett godtagbart sätt i undervisningen. Lärarna undviker att ta upp ämnen som de vet är konfliktfyllda i klasserna. Och om det blir diskussion handlar det ofta om att några få elever, med starka åsikter, gör sina röster hörda.

Det är självklart en svår uppgift att som lärare hantera exempelvis en klass där en elev är av judisk härkomst medan några andra kommer från familjer där hatet mot Israel som stat och judarna som folk är grundmurat sedan generationer. Men att ducka är inte vägen framåt. Ska lärare våga ta och klara av även de svåra samtalen krävs ett kunskapslyft när det gäller både fakta och pedagogiska metoder.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.