Allas vår frihet är kringskuren

"Lysande jobb ni har gjort, Gunilla, dom andra och du. Men lägg ut bilder på barn Nuri, så att folk kan se vilka dom är. Lägg ut intervjuerna som Rihan har gjort, allt sånt. Man behöver se barnen, det komme­r få folk att skänka mer. Lägg ut på alla sociala medier." Så stod det i ett sms dagen efter att insamlingsgalan Little Angel hållits på Grand Hotel i Stockholm.

Det Linda menade med ”lysande” var vårt arbete för att arranger­a galan. Många människor ville hjälpa till så att ett barnhem i Syrien ska kunna byggas. Gunilla von Platen var värd, Lars Adaktusson, Jenny Nordberg, Rihan Younan och jag talade. Artister var Nadja Sellerup, Josephine Alhanko, Sanna Nielsen och Faia Younan. Alla ställde upp ideellt.

Spontant höll jag med. Jag var i färd med att lägga ut som hon föreslog men avbröts av ett samtal från en munk.

Han ringde från Syrien. Han undrade om jag hade sett videon han hade skickat mig, den med många barn i. Jag svarade att jag inte hade hunnit, dagen efter galan hade jag fullt upp med en ny kyrkbombning. Mor Elia, ett för oss syrisk-ortodoxa och syrisk-katolska mycket viktiga kloster, hade förstörts. Det hade ett symboliskt värde, känt för att stå upp för humanitet och generositet. I århundraden hade klostret hjälpt människor i nöd, oavsett etnicitet och religion. Nu hade IS förstört det.

Jag berättade för munken om de dryga fyra miljoner kronor som hade skänkts för att Little Angel, barnhemmet, skulle kunna byggas färdigt. Jag sa att vi säkert också skulle få in mer pengar, att ordet kommer att sprida sig, och att jag skulle lägga upp videoklipp med barn som journalisten Rihan Younan hade träffat i Damaskus.

”Nej, nej, det får ni inte göra. Sluta vara så svensk, så naiv. Ni är inte kloka, vet ni inte att IS har sympatisörer i Sverige. Om ni lägger upp bilder och videoklipp på barn så kan kriminella eller terrorister här i Syrien få tips, kidnappa just de barnen och begära de fyra miljoner ni samlat in på galan som lösensumma. Då finns lätta offer och redan insamlade pengar.”

Jag blev alldeles kall. Vi är alltså tvungna att censurera oss själva – igen. Vi är alla kidnappade av terrorister, allas vår frihet är kringskuren av dem.

När munken och jag lagt på laddar jag ned filmen han har skickat mig. Det jag ser är en bomb som faller i ett tätt bebyggt bostadsområde, många barn är ute och leker. Ett barn springer med huvudet halvt bortsprängt, ett annat har splitter på ryggen, ett tredje har förlorat ena benet, och fler, fler … Ett av dem tittar rakt in i kameran på den mobiltelefon som filmar, hennes ögon får mina att vattnas.

122 barn kommer att kunna hysas i barnhemmet Little Angel, en droppe i havet men en mycket viktig sådan, den ger hopp.

Jag hoppas att ni som läser den här texten vill b­idra till att rädda oskyldiga små änglar som drabbas av vidriga krig och terrorism.