Allt liv är rörelse

I advent blir det så tydligt för mig att kyrkan är en "hon". Jag ser henne i bilden av Jesu havande moder, hon som omfattar det som inte kan omfattas. Kyrkan – precis som Skriften och vårt dagliga liv och arbete – är en levande kropp som bär Gud in i världen.

Så här i adventstider går många i kyrkan. Människor söker upp kyrkans varma modersfamn för musiken och för den fina stämningen med levande ljus och gemenskap. Även bekanta till mig som har lämnat kyrkor och samfund eftersom de inte är kristna och dessutom kritiska till vad kristna samfund står för enligt dem, söker sig till kyrkan i advent.

Ingen som klappar på porten till Guds hus ska stängas ute, inte ens den mest förhärdade gudsförnekare. En människa öppnar inte alltid sitt hjärta för Gud utanför kyrkdörren. Ofta händer det först sedan hon släppts in. Samtidigt väcks tankar på vad det faktiskt innebär att lämna en kristen gemenskap.

”Jag är inte med i kyrkan för kyrkan är dum, men kyrkan ska stå där rent bokstavligen så fort jag får lust att gifta mig eller dö och begravas eller gå på Bach-konsert?” Är inte det att vilja ha ta utan att behöva ge? Frikyrkornas problematik är delvis en annan än Svenska kyrkans, men också där gäller att människor lämnar sina sammanhang utan att alltid inse vidden av vad de ger upp.

Jag brukar konfrontera vissa samfunds- och religionskritiker med ett tankeexperiment: "Fint, vi prövar tanken att ta bort kyrkor och samfund helt, eftersom du säger att de står för något föråldrat och inte behövs. Vi tar bort all diakoni i Sverige för de hemlösa och immigranterna och de gamla och sjuka. Vi lägger ner Erikshjälpen och Myrorna där du kanske ändå uppskattar att handla och barntimmarna som du trots allt gick på med din bebis när du kände dig ensam och isolerad. Gå du in och tänd ett ljus hos Humanisterna i stället när du behöver en stilla stund. Bidra med dina pengar och din tid till den utbredda internationella ateistiska hjälpverksamhet som i den värld du önskan omedelbart måste ersätta kyrkornas livsviktiga humanitära arbete världen runt."

Någonstans där brukar jag bli avbruten: "Okej, jag ser din poäng". Sen kommer det ofta: "… men det står så mycket konstigt i Bibeln". Det där därför värt att påpeka att kyrkan är äldre än Bibeln. Först fick vi församlingen, sedan Skriften, som inte innehåller något slags direktiv för kyrkor och samfund. Bibeln är inget styrdokument. I stället är kyrkan platsen där församlingens samtal om Bibelns ord ständigt fortsätter, eftersom skrift och kyrka och människa och Gud ska leva tillsammans – i rörelse, eftersom allt liv är rörelse.

Maria Küchen

Maria Küchen är författare och kulturjournalist. Hon har tidigare skrivit krönikor på Dagen kultur.