Krönikor
Andreas Nielsen: Det vi gömmer kan inte helas
Vi lägger på en fasad och hoppas att ingen ska se.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
David skriver i Psaltaren: Kasta din börda på Herren, han ska ta hand om dig.
Men hur ska vi ge en börda till Gud som vi låtsas inte finns? Och hur ska Gud kunna ta hand om den om vi inte ger den till honom? I en värld där vi lär oss att gömma det som gör ont, som vi låtsas inte finns.
Vi lägger på ett filter, en outfit eller en fasad och hoppas att ingen ska se. Vi maskerar hur våra liv verkligen är och hoppas att ingen ska se. När vi träffar varandra rör vi oss mest kring ytliga saker av rädsla för att vi hos varandra skulle upptäcka det som ligger djupare men ändå alltid finns där. Vi lär oss att göra samma sak i kyrkan. Hej och frid och vi ses nästa söndag. Samtidigt som vi gömmer vår verklighet önskar vi att någon skulle ta sig in djupare, närmare i våra liv.
Gud kan inte hela det vi gömmer. Jag har upptäckt att jag har mycket lättare för att be Gud lindra symtomen av det som skaver, än att exponera för honom det jag inte alltid vet hur jag ska hantera. I bästa fall lindring, men inte frihet. Som att gå till läkaren och säga att man har ont, men inte vilja röja vart det gör ont. Men Gud kan inte hela det vi inte vågar ge till honom. Gud kan inte ge oss friheten vi längtar efter förrän vi vågar lägga det i hans händer.
En del har levt så länge med sin smärta, sin skam, sin bitterhet, sina sår och sitt förflutna, att det som gör så ont och ständigt finns där på ett konstigt sätt blivit en slags trygghet. Vi minns inte hur det var att leva fria. Så vi håller fast i det i det vi har, för det blivit en del av vilka vi är, en del av vår identitet. Det paradoxala är att det som gör ont och tynger oss, det som vi kan ta på, känns tryggare än friheten vi längtar efter men som vi inte förstår hur vi ska förhålla oss till.
Kom till mig alla som bär på bördor sa Jesus. Inte alla som lyckats lösa det på egen hand, som lyckats maskera eller förneka sina bördor. Utan kom till mig sa Jesus till alla som inser vad de bär på. Som är redo att kalla det för vad det är och släppa taget om det vi hållit inom oss. Som är redo för sanningen och komma för att få frihet för just det.
Att kasta vår börda på ännu en relation i hopp om att det den här gången ska bli annorlunda är att lura sig själv. Det som förstörde förra relationen var inom oss och vi bär med den till nästa och nästa relation. Att kasta den på sociala medier kan ge en styrkekram och sympati men aldrig friheten vi egentligen behöver. Att kasta den på oss själva blir ett fängelse av psykisk ohälsa som långsamt får oss att rasa ihop inifrån och ut.
Gud kan inte hela det vi gömmer. Men han har lovat att hela det han får bära. Han erbjuder oss att ge honom vår börda som han vet att vi inte orkar bära, och i utbyte bära det han lovat oss. Frihet, frid, hopp, nåd, förlåtelse och villkorslös kärlek. Hans erbjudande finns även för dig. Kasta din börda på Jesus, han ska ta hand om dig.
Andreas Nielsen är pastor i Hillsong Stockholm. Han skriver krönikor på Dagens livsstil och kultursidor.
