Andreas Nielsen: Säger jag inget blir jag en del av rasismen

Som pastor gör jag allt för att behandla människor lika. Jag har sagt att jag är färgblind när jag tittar på människor. Det som är inuti människor är det enda som är viktigt. Inte om de är vita, bruna, svarta. Inte vilken familj de är uppväxta i, vilken socioekonomisk bakgrund de har. Inte vilken miljö som präglat deras språk. Jag är stolt över att vår personal i Hillsong har många olika nationaliteter. Jag tänkte att jag gick fri när det kom till rasism. Jag hade fel.

Petrus är en av våra ungdomspastorer. Jag träffade honom första gången när han var 15 år. Hans mamma är född i Syrien, hans pappa är född i Irak. Petrus är född i Sverige, han är i dag 22 år och har vigt sitt liv åt att tjäna Gud och jobba med ungdomar. Han är omgiven av yngre människor som ser upp till honom som ett föredöme och är en av de finaste unga killarna jag känner, han är som en lillebror.

En dag i höstas åkte jag och Petrus till ett av de finare varuhusen i Stockholm. Väl inne såg jag att en civilpolis följde efter oss. Oavsett vilken våning vi åkte till dök han upp där. Jag försökte skaka bort det.

När jag står i butiken med strumporna jag ska köpa i handen kommer två väktare och ställer sig bakom oss för att markera att de har koll på oss. Jag släpper strumporna och vi går ut. Jag är arg.

Jag har varit på varuhuset många gånger och aldrig blivit övervakad. Jag insåg där och då att anledningen är att jag inte tidigare varit där med Petrus.

Jag skämdes över att jag inte visste vad Petrus får leva med. Jag skämdes över att vara en del av ett samhälle som tror att Petrus ska sno grejer för att han inte har ljust hår och blåa ögon som jag. Jag frågar honom om det här hänt honom innan. Han sa: "Det händer jämt".

Jag ville skrika i ansiktet på väktarna: ”Fattar ni inte att det inte finns bättre killar än Petrus”. Jag vet inte vad som gjorde mig mest frustrerad och skamsen. Att jag inte sett detta tidigare, eller att Petrus varit tvungen att lära sig leva med detta.

Jag inser nu att rasism inte bara är glåpord, att se ner på individer med en annan hudfärg. Det är en struktur. Dold för oss som inte är drabbade, men en verklighet för sådana som Petrus. Ibland säger tystnad mer än ord.

Läs merBryan Stevenson: Vi har sett aggressivt polisvåld mot svarta i årtionden

Från den dagen förstår jag att det inte räcker med vad jag gör, det handlar mer om vad jag tillåter. Om jag inget säger är jag medskyldig till att bidra till ett system fast jag inte vill eller förstår. Jag blir en del av problemet. En del av rasismen.

Men om jag väljer att se, fråga, känna, skaffa mig kunskap kan jag vara med och förändra. Min bön och längtan är att vi i kyrkan skulle lära oss och vara de som går först i att leda till en förändring.

Läs ocksåFrälsningsarméns ledare: Därför har jag svårt att fördöma våldsamma demonstranter

Andreas Nielsen

Andreas Nielsen är pastor i Hillsong Stockholm. Han skriver krönikor på Dagens livsstil och kultursidor.