Krönikor
Andreas Nielsen: Vägen ut ur människors och samhällets vilsenhet
Jesu födelse är Guds svar på mänsklighetens längtan.
Detta är ingen miljö man vill tillbringa natten i. Som en sista utväg satte han sig ner och bad Gud om hjälp.
Andreas Nielsen
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag var uppe i Jämtland och jagade älg förra hösten tillsammans med en av mina bästa vänner. På morgonen skulle han följa en bäck ett stycke för att positionera sig där. Oturligt nog gick han på fel sida av bäcken, han gick längre och längre bort i hopp om att hitta rätt. Vi hörde inte från honom på några timmar men tänkte att han stod tyst för att inte bli upptäckt.
När det var dags att tända elden vid lunch hade vi inte fått kontakt och vi anropade honom på jaktradion, men fick inget svar. Jag letade efter honom en lång stund och insåg att han var vilse. Vi ropade och visslade men fick inget svar. Efter en stund hördes något på radion. Det var min väns röst. Han var vilse och jag hörde paniken i hans röst.
Man kan gå mil i dessa marker och allt ser likadant ut. I tron att hitta en väg tillbaka till oss hade han gått allt längre bort. Han hade fel på radion, vi kunde höra honom men han kunde inte höra oss. Mörkret faller tidigt på hösten och dessa trakter är ingen miljö man vill tillbringa natten i. Han berättade att han som en sista utväg satt sig ner och bett Gud om hjälp. Plötsligt fungerade radion, han kunde höra oss. Efter att ha talat lugnande med varandra kunde vi börja lokalisera honom. Vi bestämde att han skulle sätta sig ner och göra upp eld och att jag skulle leta efter honom. Han var utanför våra jaktmarker så jag fick gå utan gevär.
Efter att ha gått någon timme träffade jag på färsk björnspillning, det började skymma och olustkänslorna steg snabbt. Jag tog en stor pinne och slog i träden, sjöng Pärleporten och alla gamla sånger jag kunde för att avskräcka björnarna. Till slut fann jag min vän: frusen, trött och hungrig. Tillsammans hittade vi en väg ut. Vi somnade gott den kvällen, tacksamma för Guds hjälp med radion och för att vi hittade vår vän.
Jag har funderat på hur vi som människor och samhälle letar efter en väg ut ur vår vilsenhet. Vi letar efter någon som kan lösa det vi kollektivt stressas av. I medier läser vi om skjutningar nästan varje dag och psykisk ohälsa som växer. Människor lever i utanförskap och många kämpar med relationer. Varför har vi det inte bättre när vi har det så bra?
Jesu födelse är Guds svar på mänsklighetens längtan om en väg ut. Jesus föddes för att ge oss en väg ut ur det som vi, individer och samhälle, inte hittar ut ur själva. Han sa att vägen ut ur det vi inte kan lösa genom reformer eller materiella saker börjar med en väg in: En väg in i våra hjärtan.
Min bön är att denna jul ska bli en påminnelse om att hålla den vägen öppen och tillgänglig för Jesus. Jag letade en dag efter min vän. Men Jesus söker efter oss hela livet. När vi ger honom en väg in i våra liv leder han oss alltid på en väg ut. En väg som leder till frid, förlåtelse, frihet, hopp och kärlek.
Andreas Nielsen är pastor i Hillsong Stockholm. Han skriver krönikor på Dagens livsstil och kultursidor.
