Krönikor
Andreas Nielsen: Vem lärde dig att skämmas?
Tänk om vi skulle starta en revolution där vi vägrar acceptera skam.

Man skäms över att inte varit i kyrkan på länge i stället för att längta dit.
Andreas Nielsen
Skam är inte bara en populär norsk tv serie, utan något som är lite av en folksjukdom. “Sköt dig nu och skäm inte ut dig” är något som vi får med oss från barnsben. Kan det vara så att det värsta som finns för en svensk är att skämma ut sig? Den fruktansvärda tanken att vårt betalkort inte skulle fungera i mataffären medan kön bakom ringlar sig lång. Eller att inte ha pli på barnen i offentliga miljöer. Eller att någon vi inte känner börjar prata med oss i kön.
Jag har ibland fått frågan: människor som blir frälsta i Hillsong, har de verkligen omvänt sig och ångrat sitt tidigare sätt att leva? Eller är det en lättvindig frälsning som inte går på djupet?
Få saker har förmågan att göra mig mer provocerad än när vi som upplevt Guds ovillkorliga kärlek helt plötsligt tror att vi gjorde något för att förtjäna ens ett uns av den nåd Gud gett oss. Och därför menar att det finns en skala av omvändelse, ånger och bättring som måste uppfyllas innan vi kan godkänna andras frälsning och relation med Gud.
Det gör att många som inte upplever att de håller måttet utifrån det vi håller dem ansvariga för, lever liv där skam ingår. Man skäms över att inte varit i kyrkan på länge i stället för att längta dit. Vi skäms för att vi inte läst vår bibel på ett tag. Vi skäms för att visa våra svagheter och utmaningar av rädsla för att någon ska se ner på oss i stället för att dela vår kamp med någon som kan stötta och hjälpa oss.
Skam är ett litet mörkt rum inom oss där rädsla, otillräcklighet och förkastelse bor. Ett rum vi vaktar, kamouflerar och förnekar inför andra, för att inte bli exponerade. Skam har en förmåga att sakta suga livet ur människan. Skam lär oss att gömma oss.
Adam och Eva levde i perfekt harmoni med Gud, med varandra och skapelsen. De hade allt men ville ändå ha mer, gjorde fel och bröt det förtroende de fått av Gud. Efter att de kommit på att de gjort fel var deras första respons att fly, gömma sig och skyla sig för varandra. Varför gömde de sig och varför skylde de sig? Gud hade inte lärt dem vad skam var. Det var något de lade på sig själva efter att de gjorde fel. Gud har aldrig tänkt att vi ska leva liv fyllda av skam. Inte ens när vi gör fel behöver vi känna skam. Vårt samvete kan hjälpa oss att vända om och göra rätt när vi gör fel, men Gud använder aldrig skam. Det är något vi tar på oss själva på samma sätt som Adam och Eva gjorde.
Tänk om vi skulle starta en revolution där vi vägrar acceptera skam. Där vi slutar gömma oss, slutar sminka över vår otillräcklighet i rädsla för vad andra ska tycka och tänka. I Jesaja kapitel 54 och vers 4 för vi ett löfte från Gud "Var inte rädd, för du ska inte behöva skämmas. Var inte blyg, för du ska inte bli förödmjukad."
Den här våren tar vi inte bara av oss våra tunga vinter jackor och låter oss bli värmda av solen, vi klär även av oss skammen och låter oss bli accepterade av Sonen!