Krönikor
Andreas Nielsen: Vems ansvar är det att du är lycklig?
Det kommer inifrån. Från Gud.
Vi ersätter det som bara Gud kan ge oss, med förväntningar på människorna runt oss.
Andreas Nielsen
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Vad är det egentligen du behöver? Har du någon gång gjort en inventering av de människor du har i ditt liv? Har du funderat på vad de behöver från dig för att er relation ska fungera? Jag har en tid reflekterat över hur lätt vi ersätter det bara Gud kan ge oss med förväntningar på människor runt om kring oss. Är det verkligen min frus ansvar att jag är lycklig? Är det min arbetsgivares ansvar att jag är tillfredsställd i min vardag? Är det mina vänners ansvar att bekräfta mig? Är det mina tillgångar som ska göra mig trygg och de som följer mig på sociala mediers ansvar att ge mig styrkekramar att jag känner mig bekräftad?
Kung David skriver om sin Gud i psaltaren: "Alla mina källor har jag i dig".
Om jag vore Gud, skulle jag ge mig själv saker som bidrar till att jag litar mer eller mindre på honom? Saker som drar mig närmare honom eller hjälper mig att leva utan honom?
Jag har både haft och förlorat saker som varit värdefulla för mig. Men oftast är det när mitt behov av Gud varit som störst som Gud varit som närmast. Vi luras att tror att vi kan klara livet bra på egen hand och har Gud som en trygghet i fall våra planer inte funkar. Jag tror att om vi insåg hur mycket vi verkligen behöver Gud, så skulle vi se annorlunda på saker i våra liv.
Men jag ser och läser om hur vi ska hitta en partner som ska göra oss lyckliga, kvällstidningar ger råd om när vi ska skilja oss och hitta någon som verklighet kan ge oss vad vi behöver.
Job i Bibeln hade allt man kan tänka sig, men förlorade allt. Vännerna runt om kring sa: "Var är din Gud nu"? Allt han hade byggt upp, allt han ägde försvann. De som tidigare varit Jobs vänner och velat vara i hans närhet när han hade tillgångar försvann och han stod ensam och utblottad kvar. Det han upptäckte i det han gick igenom var Guds trofasthet. Fast han hade en tro på Gud innan han blev prövad ledde prövningen till, efter att Gud återupprättat honom, att ha sa: "Innan hade jag bara hört talas om dig Gud, men nu har jag sett dig med egna ögon.
En sak som är bra med att bli lite äldre är att man inser att det inte är det som andra ger mig, eller det som kommer utifrån, som ytterst sätt kommer att definiera vem jag är, eller ge mig trygghet och tillfredställelse.
Det kommer inifrån. Från Gud. Från att upptäcka att han är allt jag behöver och att han vill vara det. Gud vill mer än någon ha oss, mycket mer än vad vi gör för honom.
Skulle Gud verkligen ge oss vad vi ”behöver” om det inte leder till att vi ännu mer upptäcker att han är allt vi behöver?
Andreas Nielsen är pastor i Hillsong Stockholm. Han skriver krönikor på Dagens livsstil och kultursidor.
