Krönikor
Antisemitism i svensk tappning
Hur är det ens möjligt att någon i dag förmår förtränga vad som hänt i Europa?
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Har jag någon framtid här?
Frågan ställs av en judisk kvinna i förra veckans uppmärksammade ”Uppdrag granskning” (SVT, finns på svt.play). Programmet skildrade hur antisemitismen frodas i Malmö – en stad som judiska internationella organisationer nu varnar judar för att besöka.
Vi har tidigare i Dagen beskrivit både antisemitismen i Malmö och på andra platser. Malmö är tyvärr inte den enda platsen där judar i dag känner sig otrygga. Överallt i Europa blåser iskalla vindar av hat både mot judar, romer, muslimer, konstnärer, intellektuella, och homosexuella.
I programmet om antisemitismen i Malmö fick vi möta lärare som slutat sitt jobb på grund av hatfyllda kommentarer. Vi fick höra rabbinen Shneur Kesselman berätta om hur han fått en glasflaska slängd mot sig (!) Flatheten mot dessa brott är uppseendeväckande – inte en enda av de 137 anmälningar som inkommit till polisen under senare år har gått till åtal. Förhoppningsvis ger programmet en kraftfull signal till de ansvariga om att mer måste göras.
Det borde – naturligtvis – vara nolltolerans som gäller för kränkningar mot judar, både i Malmö och överallt i hela Europa. I går var det Minnesdagen för Förintelsens offer. Hur är det ens möjligt att någon i dag, 2015, förmår förtränga vad som hänt i Europa och vad som alltid händer när vi slutar tänka på människor som just människor och ser dem som fiender?
Förtrycket börjar ofta i själva språket. Så fort man passerar gränsen och hånar någon annan på grund av dennes hudfärg, religion, läggning eller språk, bör därför varenda kotte i närheten, från lärare till grannar, polis och politiker, ingripa direkt. I programmet såg vi vad som hände när journalisterna själva satte på sig kippa och gick ut i staden. De fick höra både det ena och det andra. Jag tycker att den här typen av ”under cover” passar alldeles utmärkt att göra i undersökande program.
Det som är slående med antisemitismen i svensk tappning är att den nästan alltid bygger på en kritik av staten Israel som går överstyr. Det är som att en del människor inte kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Därför görs judar i Sverige – som kanske aldrig ens satt sin fot i Israel – ansvariga för den där förda politiken. Det är absurt, och innebär att varje gång konflikten Israel-Palestina nämns i medierna, blir Malmös judar rädda.
Märkligt nog ville inte Palestinska föreningen i Malmö kommentera den här typen av antisemitism. Svagt. Glädjande nog trädde däremot Siavosh Derakhti, som själv är muslim, fram och beklagade att en del av hans – numera före detta – vänner uttalat sig i hemska ordalag om Israel på nätet. Derakhti, som uppmärksammats internationellt för sitt antirasistiska arbete, är nu ute i skolor och försöker prata förnuft med Malmös unga. Låt oss hoppas att han lyckas, för Malmö förtjänar ett bättre rykte än det som Sveriges mest antisemitiska stad.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
