Krönikor
Är det verkligen så här våra återstående år blir meningsfulla?
För en ålderspensionär är det lätt att tänka: “Jag har gjort mitt. Jag är inte längre behövd.”

Jag fick mejl häromdagen. Avsändaren var ett stort internationellt företag. Rubriken löd: “Låt julen bli en gåva till alla.” Och så räknade avsändaren upp en massa fina prylar som man tyckte att jag skulle köpa och ge bort i julklapp.
Här föreligger ett missförstånd, tänkte jag. Julen är en sak. Julklapparna en annan.
Läs de listor du får, och se att de toppas av dig själv. Du är behövd, och önskad.
Det finns ett samband, men det ena ska inte förväxlas med det andra. Om det kan både Bibeln och sagan om Karl-Bertils julafton berätta.
Julen är en gåva till alla, och det oavsett om vi ger varandra en massa prylar eller ej. Gud har i Jesus givit sig själv till mänskligheten. Det är den stora gåvan.
Julfirandet är – eller borde vara – en påminnelse om detta. Om den kärlek och omtanke som uttrycks i hela och varma relationer. Och som inte mäts i antalet julklappar.
Så här års ramlar önskelistorna in, från barn och barnbarn och andra närstående. Mitt tips är att du ska läsa den osynliga skrift som toppar dem. På de flesta står inte “hörlurar” eller “ett pussel” överst. Där står: “Jag vill att vi ska finnas i varandras liv”.
För en ålderspensionär är det lätt att tänka: “Jag har gjort mitt. Jag är inte längre behövd. Nu kan jag koncentrera mig helt på mig själv och mina egna behov.”
Är det verkligen så våra återstående år blir meningsfulla?
I en krönika i tidskriften Axess läser jag ett nödrop formulerat av krönikören Susanna Birgersson. Det har rubriken “Men vi behöver er.” Hon vänder sig till pensionärer – inte alla, men till dem som efter ett långt yrkesliv checkar ut från ansvar för andra och fyller sin tillvaro med exotiska resor, häftiga upplevelser och fräcka fritidsaktiviteter.
Hon skriver: “Vet ni inte om att vi behöver er, vi som fortfarande är mitt i livet? Vi behöver er visdom, ert goda exempel, er omsorg, er uppmärksamhet (…) Vi behöver bli påminda om vad som är viktigt i livet – och vad som bara är futtigt och dumt.”
Krönikören är också självkritisk, å sin generations vägnar.
“Ni har glömt att vi behöver er och vi har glömt att vi behöver er. Inte som grånade tonåringar, utan som vuxna, mogna, erfarna människor som vet saker vi inte vet.”
Se där en önskelista i samklang med julens budskap.
Läs de listor du får, och se att de toppas av dig själv. Du är behövd, och önskad.
Det stora företaget har rätt i att julen är en gåva till alla, men fel i att deras produkter måste ingå i paketet.