Krönikor
Att finna nåd hos Gud
Maria kan vara en tröstande vän för ensamma mödrar.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
"Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå". Nog kan man sjunga så, på tröskeln till Betlehems stall. Allt i julens mirakel är ändå inte bortom sans och förnuft.
Text denna fjärde söndag i advent är Magnificat, Marias lovsång. Sången som Maria sjunger när hon besöker sin äldre släkting Elisabeth och denna bekräftar Marias unika kallelse: ”Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig?”. Då sjunger Maria om den Högste: ”Han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner”. Den som med orättfärdiga medel och motiv tagit makten störtas sällan med vapenskrammel. Ett mer förödande slag kan tillfogas när någon talar ett helt annat språk. Kärleken som inte söker sitt är ett sådant språk. Det som siktar på hjärtat och kan ”döda för att föda, oss på nytt till ny gestalt”.
Människan klättrar uppåt och tvekar inte att trampa på andra i försöket att själv bli Gud. När Gud vill återge sin människa det hon förlorat går han motsatt väg- blir liten, blir ett barn, i vars öga hela himlen speglas. Där slår räddningstimman för världen, där begynner vårt jubelår! Det är möjligt att förstå och det är i sanning förunderligt.
Därför prisar Maria Herrens storhet. Så mäts nämligen storhet – de stora kan böja sig ner utan att förnedra eller förtrycka. Den störste böjde sig djupast ner. Han gick via en kvinnas livmoder, i Nya testamentets originalspråk lär livmoder och barmhärtighet ha samma ordstam.
Maria, min syster och moder – vem är då du? Av ängeln som bebådade frälsarens födelse fick du veta att du "funnit nåd hos Gud". Jag tänker på ditt liv Maria och funderar över hur nåden tog sig uttryck i din märkliga historia. Utvald? Ja, men genom din själ gick också många svärd. Från allt som först fyllde dig med vånda och frågor- till en kulle utanför Jerusalem där du såg din son lida och dö.
Jag tänker att du Maria kan vara en tröstande vän för ensamma mödrar, för mödrar som fött ovanliga barn som världen inte alltid orkat med, för mödrar som maktlösa sett sina barn lida. Be för dem Maria och be för det moderskap som är mitt. Ja det stämmer att jag inte har fött några barn, ändå har jag många, du vet vad jag menar. Du fann nåd hos Gud, du kan visa väg för oss andra.
Så småningom bleknar stjärnan över stallet. Vi plockar ner julkrubban till nästa år, men Marias sång tystnar inte – att Gud mättar hungriga med sina gåvor och förbarmar sig till evig tid. Stjärnan bleknar - men aldrig namnet. Barnets namn som Maria fick veta av ängeln, redan vid bebådelsen: ”Du skall ge honom namnet Jesus”. Det namnet kan vi viska och ropa –när det är som mörkast och när gryningen kommer.
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
