Krönikor
Att värna den lilla människan
Lika viktigt är vilket samhälle vi väljer precis där vi är.
Själv vill jag välja ett parti som värnar den lilla människan. Sedan biblisk tid har detta varit ett självklart kriterium.
Morten Sager
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Om 46 dagar är det val. Vad väljer du?
Själv vill jag välja ett parti som värnar den lilla människan. Sedan åtminstone biblisk tid har detta varit ett självklart kriterium. Värna flyktingen, den fattige och den föräldralöse. Den lilla människan. Det präglade också socialismen, där arbetaren var den lilla människan. Och så har det fortsatt: Feminismen tog kvinnornas parti. Det postkoloniala perspektivet dem som dignat under kolonialmakternas förtryck. HBTQ-rörelsen värnar HBTQ-personer.
Kriteriet ”den lilla människan” är tydligt och lätt att identifiera sig med. Det är dock inte nödvändigtvis ett lätt kriterium att använda sig av. Det står klart när jag läser vetenskapsteoretikern Johan Söderbergs analys av en femtio år gammal debatt mellan sociologerna Alvin Gouldner och Howard Becker (Respons 2/2016). Becker var en sociolog för ”the underdogs”. Han utgick från ”luffare, knarkare och hallickar”. Deras utgångspunkter skulle sedan prägla vad sociologen kom fram till och vilket samhälle som blev synligt.
Men sociologens slutsatser om världen är inte på något automatiskt sätt sanna bara för att det är den lilla människan som står i centrum, menade Gouldner. Det är nämligen inte givet vem den lilla människan är och vad hon vill. Tvärtom är det lätt hänt att den marginaliserade används som murbräcka av dem som har ekonomisk och politisk makt.
Den berättelse som i dag tränger fram på bred front använder sig också av den lilla människan som murbräcka. Det är berättelsen om den vanliga människan som förtryckts länge nog av en politiskt korrekt elit inom forskning, medier och politik. Att gentemot ett sådant förtryck hävda den enkla människans rättigheter – till och med till sina egna fakta – blir automatiskt rätt och sant. Allt som är emot etablissemanget är bra för den lilla människan. Drain the swamp! (”Rensa upp i träsket”, som Trump sa.) Förändring på riktigt.
Vad är då Gouldners motmedel? Han menade att fascinationen för underdoggen inom sociologisk forskning gick hand i hand med en isärdragning av samhället. Sociala reformer hade tidigare skett i USA genom samarbete i lokalsamhället. Det hade krävt ett lokalt arbete för att jämka samman olika aktörers synsätt i gemensamma lösningar. Nu (alltså 1968) skedde det genom centraliserade direktiv. Då hände också något med synen på kunskap. Det blev en kamp om vems synsätt som var bäst. Vem som var den lilla människan mest och som därmed skulle få statens stöd.
Den 9 september är ett viktigt val. Men lika viktigt är vilket samhälle vi väljer precis där vi är. Den lilla människan värnar vi om tillsammans – på arbetsplatser, i kvarteret eller på närmaste flyktingförläggning. När vi delar liv på det sättet finns det skilda synsätt, men inte alternativa fakta. Det är i sådana gemenskaper den lilla människan blir en person och inte en murbräcka.
Vad väljer du?
Morten Sager, universitetslektor i vetenskapsteori och pastor
