Krönikor
Behöver inte hinna med allt
Den frasen upprepar jag för mig själv varje morgon just nu.
Hej igen, jag är tillbaka. För en månad sen berättade jag om min nya utmaning, min negativitets-detox. En slags mental avgiftning, där jag jobbar med att hantera frustration och irritation för att så småningom bli en lugnare, mer positiv människa.
Nu har de 30 dagarna gått och jag har lärt mig en hel del. Som hur svårt det faktiskt är att sluta tänka negativt, eftersom det inte finns någon enkel avstängningsknapp. I stället har jag blivit medveten om hur en liten negativ tanke kan bli till flera och större. En dålig dag kan den lilla irrationen ”Jag avskyr bilköerna i Stockholm” leda till en lavin inom en och snart funderar man över jordens undergång. Och värst av allt så märker jag att mina barn blir ängsliga då jag är på dåligt humör.
Jag är alltså långt ifrån färdig. 30 dagar räcker inte, detta måste bli min nya livsstil. Jag vet ju att jag har ett kall, jag tror att jag har den helige Anden inom mig, men jag har lång väg kvar. Och det finns ingen enkel avstängningsknapp, tvärtom, måste man ibland ge de negativa tankarna och känslorna tid.
Nyligen läste jag en bok som hjälpt mig på min väg. Där stod att vissa negativa tankar sitter djupt. Det kan vara från barndomen eller från någon annan traumatisk händelse du varit med om under ditt liv och tankarna blir mindre först när vi omfamnar dem. Så när du känner dig deprimerad eller destruktiv, prova att sitta en stund och håll om känslan. Acceptera den och ge den kärlek. Även om du är arg på känslan och bara vill slå den bort från dig så ska du prova att älska den. Se den som en viktig pusselbit till varför du är i obalans.
När du accepterar det så kommer du säkerligen fälla några tårar eller många. Eller så kanske du börjar skratta. Men det viktiga är att tanken och känslan blir mindre. Som ett litet otröstligt barn som du kramar tills det plötsligt inte längre minns varför det var ledset.
Mitt nästa steg i min negativitets-detox är att fokusera på stress. Den smyger sig på redan på morgonen och påminner mig om alla saker som jag borde ha hunnit med veckan innan och alla saker som jag måste hinna med den här veckan. Stressen är som en gammal lärare som undrar om du verkligen är säker på att du kommer hinna med allt? Då svarar jag tillbaka, att jag behöver inte hinna med allt. Just den frasen upprepar jag för mig själv varje morgon just nu.
”Jag behöver inte hinna med allt.”
Kanske kan jag till slut jaga den där gamla läraren på flykten. För jag vill bli fri. Och vet du varför? Jo, för jag kom hit av en anledning. Jag vill sträcka mig efter något större. Jag kan redan se det. Jag känner smaken och jag känner lukten. Frihet.