Krönikor
Birger Thureson: Vad ger vi till våra arvingar?
Med våra liv här och nu gör vi avtryck på framtiden.

När man har barnbarn blir hemmet ibland inventerat och delvis intecknat. Hos oss är det inte mina saker som lockar. Vem vill ha gamla böcker? Och elektroniska prylar har de ju själva. Men mormors ärvda prydnadssaker är spännande, och innehållet i hennes mystiska askar och lådor.
”Mormor, får jag ärva det här efter dig?”, lyder stundom den osentimentala frågan, som kan väcka eftertanke hos en 60-plussare.
Vad är det vi lämnar över till yngre generationer? Jag tänker inte i första hand på materiella saker som ska fördelas, eller köras till second hand-butiken och soptipp.
Jag tänker på erfarenheter och värderingar vi överlåter här och nu. Inte bara till barn och barnbarn, utan mer allmänt till unga människor. I en kristen församlingsgemenskap, till exempel.
I samband med Mors dag såg jag en del Facebook-inlägg där skribenterna hyllade den kvinna som en gång fött och fostrat dem. Ordet strävsam återkom flera gånger. Man mindes en uppoffrande mamma, som i kärlek till sina barn gjort vad hon kunnat för att ge dem ett tryggt, bra liv. Även då omständigheterna inte var så gynnsamma.
Arvet som de tagit emot var inte bara bättre materiella förutsättningar, utan också en förståelse av osjälviskhetens förmåga att spilla över till nästa generation. De hade ärvt något som de förhoppningsvis vill ge vidare. En syn på livet. En värdering. Insikten att allt inte börjar, eller slutar med mig.
Med våra liv här och nu gör vi avtryck på framtiden. Skapar minnen. Visar på värderingar som kan vägleda.
Det är så man bygger ett moraliskt hållbart samhälle och en bättre värld. Genom att ta emot det som är gott från dem som har gått före, och ge vidare till dem som kommer efter.
Så till de yngre: Kör inte iväg allt till soptippen innan du kollat arvet ordentligt. I lådor och askar som först bara ser mystiska ut kan det finnas viktiga värden att ta med sig in i framtiden. Traditioner är inte bara vrakdelar från den tid som flytt; i det som kan se ut som bråte finns ofta bra byggvirke. Så tänk efter.
Och till de äldre: Vilken fantastisk uppgift är det inte att vara en länk som binder samman det som varit med det som kommer. Viktigare roll finns knappast – när den gestaltas generöst, i en positiv anda.