Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: Även det minsta fröet av tro duger
Det är så, just så, som klok andlig vägledning ser ut.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Svensken är förstås inte så entydigt lättfångad att alla känner igen sig i ett enda exempel, det är betydligt spretigare än så i folklagren. Men helt klart är att konstnären Jesper Waldersten inte talar enbart för sig själv när han bjuder in till sitt innersta i podcasten Värvet genom att berätta att han försökt att tro på Gud, såpass mycket att han vid ett tillfälle köpte ett stort kors och hängde runt halsen för att riktigt manifestera. Men det föll, säger han, i jämförelse med alla dem som "vet Gud".
Han är inte ensam om den känslan, Jesper Waldersten. Bredvid honom radar svensk efter svensk upp sig med sina dåliga självförtroenden vad gäller tro.
En av dem hamnade vid ett tillfälle i samtal med pastorn och författaren Tomas Sjödin, mötet finns beskrivet i boken ”Den som hittar sin plats tar ingen annans” (Libris).
Kvinnan beskrev hur hon själv inte var troende men avundades dem med stark tro. "Sådana som du", sa hon till Sjödin.
"Jag var tvungen att göra henne lite besviken och lite glad", skriver han. "Besviken genom att berätta att jag inte har och aldrig har haft någon stark tro. Glad genom att säga att jag inte tror att styrkan på tron är särskilt viktig. Trons värld en frizon utan jämförelser, man slipper mäta muskler. Jag berättade för henne att jag nog alltid haft en ganska klen tro. Men på en stor Gud."
Det är så, just så, som klok andlig vägledning ser ut gentemot dem som fått för sig att de inte räcker till i jämförelse med dem man tänker har en så stark tro att de i princip "vet Gud". I sådana fall behöver man hjälpa till att sänka ribban för vad som krävs så att människor förstår att även de minsta frön duger utmärkt att börja med (en liknelse som Jesus själv använde, förresten).
Ett av de mest effektiva sätten är att, likt Tomas Sjödin, aktivt kliva ner från de höga hästar som andra placerat en på. Det kan kännas lockande att försöka sitta kvar, att fortsätta framstå som elit, men då bör man minnas att de lärjungar till Jesus som vi möter i evangelierna knappast går att beskriva på det sättet. Det religiösa etablissemanget, de som själva tyckte att de var förträffliga och slog sig för bröstet, riktade Jesus återkommande skarp kritik emot, han sa bland annat att de "stängde till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in".
Den avsaknad av ödmjukhet innebar hindret för deras egen sanna andlighet och blev även ett hinder för andra eftersom de upplevde sig underkända i skuggan av dessa som bröstade upp sig.
I det sällskapet vill man inte stå, hellre då vara en som sänker ribban kring vad som krävs och samtidigt hjälpa människor att lyfta blicken så att de ser: Min tro lär inte vara så stark eller märkvärdig, men den tro jag har är på en stor Gud.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
