Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: Djävulen finns fast han inte syns
Nej, det är inte en negativ och tung världsbild, tvärtom.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
De senaste åren har vi behövt konstatera det mer och mer: Ondskan på denna jord är påtaglig. Vi möter den dagligen i nyhetsrapporteringen om olika händelser och emellanåt blir den så uppenbar att bägaren fullständigt flödar över hos oss.
Droppen som åstadkom det senast hos många heter ”Hushållsslavar”, en dokumentär på SVT Play om filippinska kvinnor som lämnat sitt land för att arbeta som hembiträden i Mellanöstern men i många fall blir slavar med fruktansvärda livsvillkor: Brännmärkning, skållning, misshandel, våldtäkt.
Jag har för länge sedan, trots att dokumentären publicerades så sent som i helgen, tappat räkningen på antalet starka reaktioner från dem som sett den. Människors behov att uttrycka sin avsky är förstås total, ingenting annat är möjligt. Axelryckning inför sådana berättelser är inte möjligt.
Vissa slutsatser, exempelvis som att detta tydliggör något om män i allmänhet eller om män från Mellanöstern i synnerhet, är däremot inte lika charmanta. De är begripliga utifrån att en förklaringsmodell förstås måste till, någon form av svar behöver fram, men de som ofta framförs är inte bara förenklade utan även felaktiga.
"Djävulens bästa lögn var att övertyga världen om han inte existerar." Så lyder ett av den moderna filmvärldens mest klassiska citat, från "De misstänkta", och jag har burit på det sedan jag först såg filmen för över tjugo år sedan. Tänkvärt, och jag tror att det finns en sanning däri. För om den onda yttre verkligheten avvecklas så måste skulden helt och fullt läggas på människan som utför det hemska, även djupast sett.
Inte nog med att hon, fullt rimligt och riktigt, får stå till svars för sina handlingar – orsaken till det hemska, till ondskan, söks dessutom inuti henne och det dras slutsatser om familj, landsmän, vänner. Och så byggs murarna av fördomar på felaktiga grunder människor emellan så att spiralen av hat och destruktivitet fortsätter.
Men om ondskan i stället, som i biblisk och kristen förståelse, bottnar i att djävulen faktiskt existerar blir verkligheten en annan. Då finns den yttersta fienden inte att finna i andra människor (även om man kan klandra, kritisera och straffa dem för deras handlingar) utan i detta ondskans centrum som vill förstöra och bryta ner människans liv på alla tänkbara sätt.
Och nej, det är inte en negativ och tung världsbild, tvärtom. Det är mörkare om människan bär den djupaste ondskan inom sig än om hon är ämnad för fred, frihet och kärlek – skapad till Guds avbild som hon är – men riskerar att bli vilseledd av onda krafter. Dessutom visar Bibeln på hopp, väl beprövat sådant, genom att stå emot det onda med Guds hjälp och möjlighet till förlåtelse och upprättelse vid såväl små som stora snedsteg.
Och ovanpå allt det utlovas en kommande värld där djävulens makt, till skillnad från nu, är helt bruten och människan helt och fullt får vara den hon är.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
