Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: Förändring i församlingen kan ge nytt liv
De äldre gillade den gamla gudstjänstformen bättre, men tyckte om att se unga familjer i kyrkan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Åtminstone 30 nya församlingar ska pingströrelsen plantera i Sverige de kommande åren, berättade Dagen förra veckan, och andra samfund gör liknande satsningar. Klokt och riktigt, det behövs nya initiativ för att kompensera för de nedläggningar som ägt rum. Ett inte så litet antal församlingar har de senaste årtiondena fått slå igen portarna för gott och sålt sina kyrkor eller kapell, somliga av dem för att deras byar blivit avfolkade medan andra till slut nådde vägs ände för att de inte orkade, vågade eller ville förändra verksamheten i tid. Det är ingen rolig slutsats att dra, men den är likväl tyvärr sann.
För tiotalet år sedan gjorde jag en reportageresa för magasinet Petrus som jag ofta – jo ofta, så djupt berörde det – återvänder till i minnet.
Styrsö missionsförsamling hade varit en av de där som närmade sig sin upplösning. Men så blev det inte. För de få medlemmarna som var kvar, där samtliga utom två var över 80 år, vägrade att lättvindigt acceptera tanken att deras kyrka skulle gå i graven samtidigt som de gjorde det. Så de bad Missionskyrkan (nuvarande Equmeniakyrkan) regionalt om ekonomiskt stöd att göra en nystart. Pastorn Lena Huld antog utmaningen och började i praktiken arbeta med en nyplantering i en redan existerande församling: Kyrkorummet fräschades upp, nya kontakter ut i samhället etablerades och en delvis ny gudstjänstform tog form. '
De gamla kyrkbänkarna var borta, lokalen fylld med cafébord med stolar runt omkring och efter en stunds predikan slog Lena Huld fast att ”nu hämtar vi kaffe och så fortsätter predikan i samtalsform kring era bord”.
Jag studerade med reporterblick och kunde slå fast att det äldre gardet, medlemmarna som tagit beslut om en nystart, fikade i tysthet vid sitt bord. De kändes inte så nöjda, och det stämde: "Jag gillade den gamla kyrkan bättre, jag saknar bänkarna och tyckte bättre om den gamla gudstjänstformen", svarade en av de äldre männen när jag frågade. Sen följde en konstpaus innan han fortsatte: "Men det är roligt att se alla dem här", sa han och pekade på de yngre familjer som fanns med i gudstjänsten.
Det är ett av de vackrare uttrycken för andlig mognad jag mött.
Fler församlingar skulle behöva våga fundera på allvar kring sin situation och på om förändringar av olika slag måste till för att nå nya människor och en ny generation. Kan mitt tycke och smak stå tillbaka till förmån för andras?
Men nej tyvärr, det kommer inte att ske, i alla fall inte om den äldre mannen på Styrsö har rätt. Jag frågade om något liknande som de gjort vore möjligt för en lite större församling, om en sådan också kunde göra en nystart. ”Nej, de är inte tillräckligt nära döden”, svarade han.
Det vore kul att motbevisa honom; att det går att få nytt liv mitt i livet.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
