Carl-Henric Jaktlund: Förgifta inte ditt eget liv

Få saker denna vårtermin gjorde mig mer bedrövad än när krönikören, författaren och bloggaren Alex Schulman skrev "Äntligen" på en bild som visade hur katedralen Notre Dame brann. Eller vänta, tillåt mig korrigera: Själva hans inlägg om det gjorde mig inte speciellt irriterad alls. Jag kan förstå dem som tyckte det var plumpt, meningslöst och dumt men sorterade direkt in det som ett försök till absurd humor och medveten provokation.

Bedrövad blev jag dock av reaktionerna på inlägget, såpass att känslorna dröjer kvar nu, lång tid efteråt.

För det var ingen hejd på oförskämdheterna, i hans egna kommentarsfält likväl som i tidningarnas och på var och varannan persons sociala medier. Kritik mot inlägget har jag inte svårt att förstå, även om det ur mitt perspektiv hade varit än mer naturligt att tiga ihjäl det än ge det luft. Men tonläget och det totala avhumaniserandet, det skrämde mig och gjorde mig ordentligt nedslagen. Många som skrev, och fullständigt vräkte ur sig sitt hat gentemot Alex Schulman, menade att han med sitt inlägg avslöjat vilken komplett vidrig människa han var och passade därefter på att önska honom motgång, olycka eller rent av döden. Jag läste, lyfte ögonbrynen, skakade på huvudet och konstaterade att Schulman i så fall åtminstone inte var ensam om att ha blivit avslöjad.

Men varför skriva om detta nu, är det inte överspelat? Jo, det är lagt till handlingarna, vatten har runnit under broarna, blad har vänts. Men det kan ändå vara värt att stanna upp, om så bara ett kort ögonblick, och reflektera. För snart uppstår en liknande situation och blir ett lackmustest som riskerar berätta något besvärande om din människosyn.

Det finns anledning att vaka över sin tunga, eller de fingrar som rör sig över tangentbordet och skapar formuleringar, och det främsta skälet till det är inte ens att orden kan såra den människa som får dem riktade emot sig utan att det formar den som uttalar dem. "…det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren", sa Jesus i respons när hans lärjungar ifrågasattes för att de inte följde de gamla religiösa reglerna som sa att man skulle tvätta händerna innan man äter. Påpekanden om hur och vad man bör stoppa i sig är vår samtid, klokt nog, full av. Men kanske är det även värt understryka att det är än viktigare att fundera på vad man ger ifrån sig, vad den där munnen eller det där tangentbordet formar och släpper ut. Kritik, skarp sådan till och med, kan absolut ha sin plats men när det tippar över i elakhet och avhumanisering? Nej, då är det värt att tänka till och förstå att man inte bara förgiftar den man kastar sig över utan även sitt eget liv.

Carl-Henric Jaktlund

Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.