Krönikor

Carl-Henric Jaktlund: Först och främst det viktigaste

Nicky Gumbel prioriterade att sitta och samtala med tio personer som kommit till en kurs för att förstå vad kristen tro är.

Carl-Henric Jaktlund.
Carl-Henric Jaktlund.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Pastorer och präster har i regel mångfacetterade och utmanande arbetssituationer där mycket ska göras och hinnas med. Men om bara en enda sak mäktas med, vad ska då göras?

Oftast är den frågan enbart en tankelek, en hypotetisk fundering, men ibland blir faktiskt teorin praktik och valet ställs på sin spets.

Så skedde förra veckan, i London.

Jag var där för att få en fördjupad inblick i det internationella arbetet som görs kring Alpha, den grundkurs i kristen tro för icke kyrkvana som föddes i den anglikanska församlingen Holy Trinity Brompton (HTB) för fyrtiotalet år sedan och därefter spridit sig över världen och i dag hålls i över 33 000 kyrkor spridda över hela den kristna kyrkofamiljen. Och fler är kanske på gång att starta, bland annat var omkring 60 inflytelserika amerikanska präster och pastorer på plats för att närstudera församlingen där allt började och fortfarande pågår med stor intensitet varje termin.

Vilken otrolig möjlighet att inspirera dem, och allra bäst på det är tveklöst Nicky Gumbel, kyrkoherden i HTB som är den stora pionjären och visionären. Ingen personifierar Alpha på samma sätt som han, så ett undervisningspass med honom stod förstås överst på agendan.

Det blev dock inget sådant. Nicky Gumbel tvingades lämna återbud på inrådan från sin läkare, han behövde rehabilitering och återhämtning efter en inplanerad rutinoperation nyligen.

Men senare samma dag noterar jag att han upp­daterade sitt Instagramkonto om att han och frun Pippa Gumbel ser fram emot att leda sin 83:e raka smågrupp i Alpha. Han syns dock varken till på samlingen inför eller under maten och föredraget som varje kväll föregår samtalsgruppen, och när jag ser hans fru ensam gå iväg med deltagarna i vad som skulle varit deras gemensamma grupp så tänker jag att han nog trots allt fick kasta in handduken. Men efter lite efterforskningar bland kyrkans personal får jag till slut bekräftat att han var där.

Nicky Gumbel, av många kallad en av vår tids mest inflytelserika kristna ledare, smög in bakvägen för att kunna vara med i samtalsgruppen.

Borde han inte lagt sina krafter på att möta de amerikanska prästerna och pastorerna, hade inte det varit mer strategiskt? I ett affärsmässigt perspektiv hade det absolut gått att argumentera för det, men Nicky Gumbel prioriterar bevisligen än mer att sitta och samtala med tio personer som kommit till en kurs för att förstå vad kristen tro är.

Läs också: Carl-Henric Jaktlund: Att få respekt – inte kräva den

Han vet att det hade varit viktigt att möta amerikanerna men vet även vad som är än viktigare. Vad som är viktigast.

Av alla djupa intryck jag åkte hem med från London, och de är många, så sitter detta djupast. Jag gissar att det beror på att detta så tydligt går att härröra till Jesu hjärta, han som gång på gång, i liknelse efter liknelse, med värme talade om att nå de förlorade och därtill omsatte den teorin i praktiken. Han visste vad som var viktigast och visade därmed sina efterföljare.

Powered by Labrador CMS