Carl-Henric Jaktlund: Genvägar är senvägar

I starten på det nya året samlades pingströrelsens pastorer i Stockholm (Equmeniakyrkans pastorskår möttes parallellt i Göteborg) för gemenskap och inspiration. Och det blev, som sig bör, mycket av det sistnämnda. Tro jag det, det går sannerligen åt, säkert för alla men inte minst för en sån som mig som just tillträtt i en pastorstjänst.

Sedan årskiftet är jag föreståndare i Falköpings pingstförsamling vid sidan om min roll som nationell ledare för Alpha Sverige. Det känns – för att koppla till en biblisk berättelse – som att försöka gå på vatten.

I det läget är det förstås smått ovärderligt att få möta andras röster och perspektiv för att utmanas och inspireras. Men det behövs även förmåga till urskillning för att landa rätt.

Jag minns senast jag arbetade i församlingstjänst, den gången som ungdomspastor, och Bill Hybels kom på besök för att berätta om framgångssagan Willow Creek. Det är över tjugo år sedan men jag kommer ihåg hur hans första timme på estraden, när han berättade hur allt började, var absolut magnetiskt. "Vi satte oss", berättade Hybels, "och läste Apostlagärningarnas andra kapitel om den första kristna gemenskapen och funderade på hur vi skulle gestalta det i Chicago i slutet av 1900-talet."

Sen borde han ha åkt hem. Men nej, har arrangören bjudit in honom och det medföljande stora teamet så måste förstås tiden utnyttjas effektivt, för att inte tala om vi som avsatt tid att åka dit för att lyssna: Ge oss mer! Så resten av dagen ägnades åt att berätta hur de valt att göra den där gestaltningen: Vi fick höra om sökarvänliga gudstjänster, hur församlingen arbetade med drama och om söndagsskolan som de så framgångsrikt byggt.

Jättebra grejer alltsammans, men de borde vägrat berätta eftersom många – speciellt i ett sammanhang som andas ”bråttom!” – med glädje testar en genväg om de får chansen. Så i stället för att Bill Hybels åkte hem till Chicago efter sin första session så åkte konferensdeltagarna dit, bildligt talat, när de åkte hem till sina städer och församlingar och försökte implementera vad de hört. Efter något eller ett par år med en fantastisk söndagsskola så var den nedlagd eftersom konceptet krävde fler ledare, så där många som man hade i Chicago men inte, exempelvis, i Skövde.

Det går att inspireras av andras arbeten, det finns lärdomar att dra från vad andra gjort som kan innebära att man besparas från att göra ett och annat misstag. Men det finns ett ansvar att urskilja när det gäller att sluta lyssna för att undvika den kopiering som kan kännas som en genväg men bara är en senväg.

Den egna vägen till gestaltning måste inte vara rakt igenom unik förstås, men behöver formas i det lokala sammanhanget och gå genom det egna livet, tanken och bönen.

Carl-Henric Jaktlund

Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.