Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: När det väl gäller väger ord ganska lätt mot handlingar
Vi kan bli så upptagna vid tangentborden att förlamning uppstår.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Det händer, allt mer frekvent, att jag funderar på frågan "Vad behöver egentligen denna värld i denna tid?". Allt mer sällan blir svaret: "Fler ord!".
Det tar mig emot, en man av ord som jag är – skribent, predikant, författare. Ryck formulerandet ifrån mig och jag famlar runt i tillvaron. Jag älskar staplande av ord i olika former och jag tror att de kan vara till såväl nytta, vägledning, uppbyggelse och en hel massa annat positivt.
Men de kan även bestå av en massa luft och, inte minst, så riskerar vi att fastna i dem. Internet med alla sina möjligheter i form av enorm tillgång till information och tyckande och tänkande är en rikedom, likaså de sociala medierna som erbjuder oss var och en chansen att kliva fram med vår åsikt. Baksidan är dock att vi kan bli så upptagna vid tangentborden att förlamning uppstår, att vi mestadels eller enbart tänker att lösningen på integrationen, förortsproblematiken, skolan – och annat som för tillfället är i blickfånget – är fler skribenter som ”säger hur det är”.
Men så är det ju inte, även om det tar mig emot att säga. Det hade varit fint att vara så viktig och betydelsefull, men trots min vetskap om att opinionsbildning och gott tänkande kan vara en stor tillgång för ett samhälles utveckling så vet jag även om begränsningen.
För när det väl gäller, när det är på riktigt allvar, så väger ju ord ganska lätt.
Jag läste häromdagen i Dagens Nyheter om Lars Noréns nya pjäs ”Stilla liv” som helt saknar dialog eftersom, enligt Norén, ”de viktigaste sakerna i livet, som man vill uttrycka, är bortom orden”. När folk ser tillbaka i sina liv, utvecklar dramatikern, så ”minns man inte så ofta just orden, utan det är enskilda små eller stora händelser som kommer tillbaka”.
Det ligger mycket i det, och jag minns vad terapeuten Per-Gustaf Eriksson sagt om det viktigaste när man möter en människa i kris: Håll tyst, håll om och häll i. Det vill säga: Var närvarande, krama och se till att personen får i sig något att äta eller i alla fall dricka.
Och jag tänker att en människa i kris inte är väsensskilt annorlunda än en människa i normaltillstånd. Mottagligheten för ord skiljer sig förstås åt men de grundläggande behoven av närvaro och agerande är detsamma.
Därför bör vi inte sträva efter fler ord och mer tyckande, i alla fall inte ett skevt sådant. ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, annars tar ni miste”, skrev den kloke Jakob i sitt bibelbrev. Bli inte heller bara dess talare eller skrivare, skulle man kunna lägga till i dag.
Det är omsättandet av ord i praktisk handling som är det viktigaste, och därför har exempelvis förskoleläraren och fritidspedagogen ett allmänt försprång gentemot krönikören när det gäller att ha en faktisk inverkan på sådant som integrationen och förortsproblematiken. Det tar mig emot att skriva, men de orden från mitt tangentbord är faktiskt sanna.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
