Krönikor

Carl-Henric Jaktlund: Satsa nära – inte bara borta

Det är dags att korrigera och låta det märkas ända in i budgeten.

Carl-Henric Jaktlund.
Carl-Henric Jaktlund.
Publisert Sist oppdatert

Anställningar i kyrkorna syftar mestadels till att betjäna de redan existerande medlemmarna.

Carl-Henric Jaktlund

Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

En snabbanalys i förbigående från förra veckan har dröjt sig kvar hos mig. "Västvärldens kyrkor satsar antingen pengarna på mission utomlands eller på social omsorgsverksamhet. Inget fel på något av det, men däremot är det anmärkningsvärt hur lite pengar det läggs på evangelisation. Den summan är i princip obefintlig."

Citatet är från Paul Davie, Alpha International, som arbetar med att stötta de nationella arbetena med Alpha (en grundkurs i kristen tro som startade i England och numera hålls över hela världen i alla de stora kyrkotraditionerna). Han ser samma tendens överallt där han rör sig: Att berätta om den kristna tron i närområdet får inga eller mycket knappa resurser. Och jag konstaterar, smärtsamt nog, att det dessvärre över lag är samma i Sverige. Anställningar i kyrkorna syftar mestadels till att betjäna de redan existerande medlemmarna med undervisning, själavård och annat viktigt och riktigt; de insamlade medel som kan satsas på annat skickas iväg ut på missionsfältet.

Det är hög tid att utmana det tankesättet och den praktiken.

Läs mer: Carl-Henric Jaktlund: Bonos kritik påminner kyrkan om dess uppdrag

Jag vet exakt hur en sådan här text riskerar att landa: Som ett upprop om att missionsbudgeten bör minskas. Men nej, det menar jag inte. Pingstförsamlingen i Falköping som jag tillhör gjorde tidigare i år en storsatsning på mission genom att skicka två av sina ungdomar till Belize i Centralamerika för att, både socialt och evangeliskt, arbeta med utsatta barn och unga. En rejäl ekonomisk utmaning men självklart bör vi anstränga oss för att försöka möta omvärldens stora behov.

Så jag är ingen förespråkare alls för att missionsbudgeten ska begränsas, däremot för att begreppet bör vidgas. Den missionsbefallning som Jesus gav till sina lärjungar skulle börja i den ort, Jerusalem, där de befann sig, därefter ”Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Allt detta, nära såväl som långt borta, hör till missionen.

Den sociala omsorgsverksamheten, det vi också ofta kallar för diakoni, kan och bör förstås också räknas som evangelisation eller mission. Att sträcka ut en diakonal hand till en människa i nöd är i sanning gudomligt.

Läs mer: De är årets evangelister 2018

Men som Franciskus av Assisi lär ha sagt: ”Predika evangeliet för hela världen, och om det behövs – använd ord.” Ofta tolkat, troligtvis helt riktigt, som en uppmaning till kyrkan att inte bara stanna vid talet utan även gestalta evangeliet i handling.

Men man kan även konstatera att han uppmanar till orden, till förkunnelse, där det behövs. Nya testamentets församlingar tyckte alldeles uppenbart att det var nödvändigt i sitt närområde, vad är det som gör att vi drar en annan slutsats? Det är dags att korrigera och låta det märkas ända in i budgeten.

Powered by Labrador CMS