Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: Svensken är inte ateist - men odefinierad
Svensken tror, men inte lika definierat som kyrkan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Hur sekulariserade är egentligen svenskarna? Frågan ställs regelbundet och svaret är i princip alltid detsamma: Väldigt sekulariserade, allra mest i hela världen till och med. Inte på någon annan plats har religionen förlorat betydelse i människors liv i samma utsträckning, vilket medfört ett generellt och sammantaget medlems- och besökstapp i kyrkorna. Vid sådana rapporter är det lätt att tappa modet.
Men analysen är inte så enkel eller självklar som det ofta låter.
I början av hösten lyssnade jag till religionshistorikern David Thurfjell, författare till uppmärksammade boken "Det gudlösa folket". Hans slutsats, kraftigt komprimerad: Svenskarna har absolut sekulariserats i väldigt många bemärkelser jämfört med förr men analysen kan samtidigt överdrivas så att det låter som att andligheten i det närmaste är avskaffad. Så är det inte, men den är odefinierad på ett annat sätt än förr.
I sin föreläsning refererade David Thurfjell till en undersökning på EU-nivå som, om jag minns rätt, har ett tiotal år på nacken men som säger mycket om den moderna svensken. När frågan handlar om ifall Gud finns så svarar bara 20 procent ja, men när den vidgas till att handla om ifall de tillfrågade tror på Gud så är dubbelt så många – 40 procent – med på tåget. Ges de dessutom möjligheten att enbart bekräfta att de tror på en högre livsmakt så är det 56 procent som svarar ja. Och det är faktiskt högst i Europa.
Alltså: Ju mindre man tvingas definiera sin tro, ju mindre man tvingas uppge att man vet med säkerhet, desto mer benägen att bekräfta sin tro på någon form av gudomlighet är svensken.
Vad innebär detta för svensk kristenhet? För den gudstjänstfirande församlingen och dess attraktionskraft gentemot gemene man kan det ses som problematiskt eftersom det oftast bara är de som landat i slutsatsen att Gud finns som går dit, eller ser det som ett alternativ. Men om kyrkorna även kan erbjuda andra rum finns det en möjlighet att adressera också den bredare gruppen som tror, men gör det mer odefinierat.
Det finns förstås även andra möjligheter att skapa sådana rum men ett av de mer beprövade, och som glädjande nog på nytt används allt mer i svensk kristenhet, är den grundkurs i kristen tro som kallas för Alpha och som jag arbetar med. Tanken är i grunden enkel: Kom och lyssna till ett föredrag om vad kristen tro lär och innebär och lyft sedan alla dina frågor, invändningar och åsikter i det efterföljande samtalet.
Oavsett om man vill jobba med just Alpha eller inte så tycker jag att det finns att lära av den enkla men goda pedagogiken att förena tydlighet med öppenhet och nyfikenhet. I den kombinationen kan en bredare grupp adresseras och erbjudas möjligheten att ytterligare definiera den tro som faktiskt finns ganska utbredd i de svenska folklagren.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
