Krönikor
Carl-Henric Jaktlund: Tumma aldrig på Jesusfokuset
Kyrkan samlas kring Världens ljus eller inte alls.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Så var hon här igen, ljusets drottning. Eller? Lucia, en av Sveriges mest älskade traditioner med hög mysfaktor och med väldokumenterad förmåga att sprida värme, är sakta men säkert på väg att försvinna. Tidigare var det standard att varje stad utsåg sin egen officiella Lucia, men numera ställs firandet in i var fjärde kommun, enligt Sveriges Radio P4. Anledningen? Framförallt att luciatågen har vuxit till en så stor och omständig apparat att allt fler inte orkar med samt att det blivit för mycket skönhetstävling över utnämningarna.
Borttappad kärna och urspårat fokus, helt enkelt. Sånt riskerar att äventyra värmespridande och goda ting av större mått också.
För vad är väl ljusets drottning - hur vacker hon än är - jämfört med Världens ljus? Han beskrev sig ju så, Jesus. Sänd till jorden av en kärlekstörstande Gud som ville skapa försoning med mänskligheten och som bevisligen lyckades så väl att den lilla grupp som först följde honom utökades i lavinartad takt. Sisådär 2000 år senare bekänner sig miljarder människor till den rörelse som är knuten till Kristus som frälsare; kristendomen.
Stabilt över tid alltså, minst sagt, och det finns utifrån det fog för att slappna av. Det är på inget sätt en tradition av Luciamått, inget som kan rinna ut i sanden och försvinna likt något som är skapat och vårdas av människohand. Det kommer att bestå även framåt, inget kan rubba eller hota det.
Men samtidigt som det går att vila i det, i den stora bilden att Gud har allt i sin hand, så finns ett allvar kring det som är nu och här, kring de lokala sammanhang som anförtrotts oss att finnas i och leda. Det kan finnas skäl till att församlingar behöver slå igen, exempelvis på grund av att det skett en urbanisering som medfört att befolkningsunderlaget på en ort inte längre är tillräckligt stort, och även om sådant är sorgligt så är det betydligt värre när nedläggningar - eller tunga tillbakagångar i församlingar som fortsätter existera - beror på en borttappad kärna och ett urspårat fokus. För sådant kan dessvärre ske även inom kyrkans värld.
Vad ska man då se upp med och vaka över? Kristenheten är ju minst sagt bred och mångfacetterad så en del utmaningar kan skifta men en sak gäller rakt över: Tumma aldrig på Jesusfokuset. Kyrkan samlas kring Världens ljus eller inte alls, annars kan verksamheten lika gärna avlysas. Inget annat får ta den platsen, då har existensberättigandet som kyrka upphört.
Dessutom kan det, utifrån Luciatrenden, vara värt påpeka att kyrkans värld måste vaka över sin folklighet. Någon motsvarighet till skönhetstävling, som innebär att det bara blir en plats för de lyckade och framgångsrika, kan kyrkan aldrig bli utan ha förvanskat det hon är tänkt att vara.
Två enkla och självklara påminnelser kan tyckas, men det enkla kan vara så svårt att det behöver upprepas för att förbli.
Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.
