Den livsglade Martin Luther

Framför mig har jag en stor artikel ur Der Spiegel om reformationsjubileet. I ingressen heter det: "Luther är en av oss. Han präglar till denna dag moral, mode och kultur – till och med matvanorna." Detta skulle alltså gälla i Tyskland, också bland de mest sekulariserade grupperna. Plikt, ansvar, ordning, noggrannhet, ärlighet, sparsamhet – allt detta har gjort att Tyskland efter två förlorade världskrig nu är Europas ledande nation. Det är oslagbart. Men är det Luther?

Faktum är att Luther inte alls var den stora teologiska auktoriteten under 1500-talet. Det var istället - Augustinus. Det av Luther som fick genomslag var psalmerna och Lilla Katekesen.

I psalmerna märker man med en gång livsglädjen och trosglädjen. ”Var man må nu väl glädja sig ...”(Sv.ps. 345) ger själva grundtonen. Det är en glädje över att Guds Son blivit människa av kärlek till oss. Han har befriat oss från allt som hotar våra liv, nu och i evighet. Därför är det också en glädje över sakramenten: ”Gud vare lovad, han som i sin godhet/ mättar oss vid nattvardsbordet ...”

Som munk hade Luther levt ett intensivt andaktsliv, där Psaltaren bildade stommen. Många av Luthers psalmer är inspirerade av Psaltaren. Den mest kända av alla är Vår Gud är oss en väldig borg (Sv.ps. 237), som bygger på Psaltaren 46. Den ger ord åt en trosviss och kampglad optimism. Andra Lutherpsalmer bygger på medeltida hymner från tidegärden, till exempel Världens Frälsare kom här (Sv.ps. 112). Luther är långt ifrån att ta avstånd från allt i medeltidens fromhetsliv. Tvärtom vill han göra det tillgängligt för alla genom sina bearbetningar och översättningar.

Trosglädjen, Jesusglädjen och livsglädjen strålar fram ur Luthers psalmer. Därför är han också­ så optimistisk,­ fastän han levde i sitt samhälle där krigshot, epidemier och svält alltid var nära. I Katekesen finns förklaringen, i utläggningen av den andra trosartikeln: ”Jag tror att Jesus Kristus, sann Gud född av Fadern i evighet och samtidigt sann människa född av jungfrun Maria, är min Herre ...”

Det är ur vissheten om Guds kärlek i Kristus, som optimismen och livsglädjen växer, så att Luther också kan säga: ”Jag tror att Gud har skapat mig ... och att han skyddar mig för allt farligt och att han bevarar­ mig för allt ont.” Detta är något helt annat än radioprogrammen Dagens eko och Människor och tro.

Men varifrån kommer då arbetsamheten, plikten, ärligheten och ansvaret? I reformationstiden var en helbibel ovanlig. Men bibeldelar läste man, helst Psaltaren, Ordspråksboken och Syrak. Det kan ha varit de som gett upphov till allt detta strävsamma, som nu kallas lutherskt. En annan källa är Immanuel Kant, som levde 200 år senare. Han fick ett enormt inflytande i Tyskland, på gott och ont. För honom var plikten en stor sak.

I Sverige har professor Birgit Stolt gjort en stor insats för att återupptäcka den verklige Luthers livsglädje och Jesusglädje. Der Spiegel borde veta vad hon vet.

Christian Braw

Christian Braw är docent vid Åbo akademi och tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.