Krönikor
Det de söker stavas hopp
När vi slutar vara rädda, behöver vi inte heller hata.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
”Var inte rädd!”
Vad kan kyrkan bidra med i tider av sorg, oro, splittring, våld och död? När det värsta har hänt?
Efter tsunamin i Thailand och Indonesien, efter mordet på Engla, efter Estonia-katastrofen – då sökte sig människor till kyrkorna. Jag har själv ibland undrat över alla dessa människor, som står i kyrkan med tomma, sorgsna ansikten – människor som i vanliga fall inte har mycket till övers för Guds hus. Men nu står de där. De väntar. De söker något.
Efter januaris dödskyla i Paris, när terrorn tog över den franska huvudstaden och människor höll sig inne, stängde dörrar och fönster, kom det en dag när alla i stället gick man ur huse för att demonstrera mot våld, för yttrandefrihet, fred och förståelse.
I söndags möttes några av dem också i en gudstjänst i Svenska kyrkan i Paris. Gudstjänsten, som sändes i P1, samlade en bred skara av människor som på sitt sätt ville bidra till det utlysta temat: Med kärlek från Paris (ligger kvar på sr.se)
Gudstjänsten, som hölls på initiativ av frilansjournalisten Olof Brundin, verksam i Paris, blev verkligen en kärleksmanifestation av rang. Här fanns vacker och tröstande musik av suveräna Sarah Dawn Finer, cellisten Mimi Brundin Sunnerstam och flera andra musiker.
Här fanns inledningsord av underhållaren Özz Nujen, som under det senaste året visat att han är den typ av komiker som kan förena stort djup och glittrande humor i en salig blandning vi knappt hört sedan Tage Danielsson. Och här fanns en predikan av Helle Klein som var det bästa jag har hört från en predikstol på mycket länge.
Klein tog fasta på just det jag tror att människor söker när de står utanför kyrkan i sorgen efter en älskad Thailandsresenär, en dotter eller skolkamrat, eller i fasan över att en älskad stad har blivit terrorns hemvist. Det de söker stavas hopp. Tröst behöver vi också, men vi behöver framförallt mod och hopp. Mod att vandra vidare, mod att fortsätta våga tro på livet, på kärleken, på freden.
Klein tog fasta på de gudsord som är oftast förekommande i både gamla och nya testamentet: ”Var inte rädd!” Hatet, som vänder sig mot den andre och pekar ut hudfärg, religion, kön eller språk som en orsak till att splittra människor, just det hatet som förgör och dödar – det hatet har nästan alltid rädslan som drivkraft. När vi slutar vara rädda, behöver vi inte heller hata.
"Med kärlek från Paris" kan bli årets kärlekshälsning alla kategorier. Spela upp gudstjänsten igen, på "Alla hjärtans dag", eller vilken dag som helst, för det här är en kärleksbomb som skulle kunna radera ut alla andra typer av bomber från "Guds första skämt – människan", för att tala med Özz Nujen.
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
