Det krävs mer än konsumentmakt

De har fått pris som världens miljövänligaste textil­företag. En snubbe från företaget berättar stolt om vad alla märkningar på tröjan betyder. Att bomullsarbetarna inte dör i förtid av de gifter som annars används vid bomullsodlingen (en bomullsodlare blir i genomsnitt bara 40 år). Att de får levnadslöner som till skillnad från de mer vanliga minimilönerna räcker till att försörja deras familjer. Att det finns brandlarm på fabrikerna, att inga barn jobbar där och att arbetarna får organisera sig fackligt. Att gifter inte släpps ut i naturen och att de inte använder så mycket vatten i produktionen att stora områden torkar ut.

Hurra! tänker jag först. Så himla bra, tänk om alla kunde hålla den här höga nivån! Sedan tänker jag ett varv till och blir uppgiven och arg. För borde inte det snubben nyss berättade rimligen vara det normala? Ska brandlarm, levnadslöner och att slippa dö av förgiftning verkligen vara bäst i klassen? Det borde vara förbjudet att göra något annat!

Några veckor senare ska jag köpa en matta. Lägger ner orimligt mycket tid på Google för att försöka luska ut hur jag kan få tag på en matta som är schysst gjord med tanke på både människor och naturen. Håller till slut på att bli vansinnig. Varför är inte alla mattor tillverkade på ett sådant sätt att varken människor eller natur behöver dö? (Jo, jag vet varför, för att andra människor vill tjäna pengar på andras människors bekostnad och att ytterligare andra inte har tid/ork/lust/möjlighet att kolla upp vilka konsekvenser varje val de behöver göra får.)

Samtidigt spelas en reklam för ett stort telefonbolag upp på radion. De pratar sig varma om kundernas valfrihet. Berättar att jag nu kan välja abonnemang och telefon helt fritt och utan bindningstid så att jag kan uppdatera min mobil så ofta jag vill, typ varje år! Men det enda jag tänker på är att många mineraler och metaller i våra mobiler har bidragit till kriget i östra Kongo. Att det är absurt att vår vilja att uppdatera våra saker skulle väga över det faktum att människor dör på grund av det.

Det talas ofta om konsumentmakt som något gott. Att jag kan förändra världen till det bättre genom att bara flytta handen när jag väljer vara i matbutiken, att företag ändrar sig om deras kunder klagar tillräckligt högt. Men vet ni, det krävs något helt annat. Något mycket mer. Helt annorlunda. För det borde inte ens vara möjligt att kunna köpa något som har inneburit att barn inte fått gå i skolan på grund av att deras föräldrar fått en orimligt låg lön, att människor blivit förgiftade eller att natur förstörts. Så låt mig slippa min så kallade konsumentmakt och inför i stället producentansvar!

Lina Mattebo

Lina Mattebo är frilansande redaktör, journalist och skribent.