Krönikor
Det kungliga salighetsverket
Även jag har funderat på att lämna Svenska kyrkan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
"Hur kunde det bli så här"? Denna förtvivlade fråga ställdes nyligen på debattplats i Dagen om utvecklingen inom Svenska kyrkan. Jag är medlem i Svenska kyrkan, och jag känner sedan länge samma förtvivlan över hur vissa ledande personer handskas med denna kyrka. Men jag vet att det finns en historisk förklaring. I kort sammandrag:
I slutet av 1800-talet var delar av socialdemokratiska partiets ledning aggressivt antikristen och antikyrklig. Målet var att avskaffa statskyrkan.
Under 1920-talet började partiets ledning pröva en helt omvänd ny taktik. Talet om att avskaffa statskyrkan tystnade. I stället ville man skapa en ny typ av statskyrka. Syftet med denna kyrka var att befria Sverige från kristendomen.
Arthur Engberg var den drivande kraften. 1922 skrev han: Kyrkan bör fråntas allt inflytande över utbildningen av nya präster. Kyrkan skulle omvandlas till att sprida en "ateistisk allmän religiositet".
1936 var Engberg kyrkominister (S). På partikongressen det året lades denna motion: ”Statskyrkan omorganiseras så att religionsförkunnelsen blir … konfessionslös”. Den förlorade hårfint. Samma år fällde kyrkominister Engberg dessa ord i riksdagen:
”Låt oss till att börja med avskaffa biskoparna och införa en kyrklig överstyrelse med en generaldirektör för kungliga salighetsverket”.
Nu har det gått 80 år. Och ”vad var det som hände”? Med visst bistånd även från icke-socialistiskt håll, blev det som socialdemokraternas ledning planerade redan på 1920- och 1930-talet. Allt mer en kyrka med allt mindre kristendom. Allt mindre kyrka, allt mera ”Salighetsverk”.
Det är delvis därför ”det kunde bli så som det blivit”. Nu senast: Ledare i Svenska kyrkan som tycks skämmas för det kristna korset, och som vill gömma undan det.
Biskop Eva Brunne föreslog 2015 att man skulle täcka över korset och andra kristna symboler i en kyrka för att inte stöta muslimska invandrare, dessutom markera böneriktningen mot Mekka.
2016 kom drog ”Mitt-kors-krisen” med storm in över Svenska kyrkan. I korthet: Den 26 juli i år mördade två jihadister den franske prästen Jacques Hamel genom att skära halsen av honom mitt under pågående nattvard i kyrkan. Tre kvinnliga präster i Sverige hade fått nog, bildade ”Mitt kors”, en uppmaning att bära korset om halsen för att visa solidaritet med förföljda kristna.
En av höjdarna i Svenska kyrkan, kommunikationschef Gunnar Sjöberg, gick genast till attack – mot de tre prästerna. Han förklarade att deras initiativ kändes ”uppviglande och okristligt”.
Detta väckte en storm av protester. Själv funderade jag på att lämna Svenska kyrkan. Men efter samråd beslöt jag stanna. Det viktigaste skälet: Att stanna i sympati med de väldigt många goda kristna krafter som trots allt finns i denna kyrka – inklusive en del av biskoparna – som ännu inte malts ner av ”Kungliga Salighetsverket”.
Läs flera krönikor av Göran Skytte
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
