Döden är inte slutet

Idag är du äldre än du någonsin varit, och så ung som du är i dag kommer du aldrig mer att vara. Klockan slår. Tiden går. Den sköna sommaren förbyts i höst. Dagarna blir kortare. Ljuset krymper. Mörkret tilltar. Löven faller från träden. Allt som nyss var så levande och grönskande börjar nu fallna och dö. Hösten är ofrånkomlig, så även livets höst. Döden tar inte hänsyn till våra framtidsplaner.

Medan jag skriver denna krönika nås jag av budet om den svenske fotbollshjälten Klas Ingessons död. Gång på gång har han utkämpat hårda närkamper mot döden och stått som tillfällig segrare. Men till slut förlorade han kampen, precis som vi alla kommer att göra en dag. Döden är alltid obarmhärtig och känns aldrig naturlig. Likväl är döden en del av livet.

I söndagens evangelietext frågar människor Jesus om döden och livet efter detta. Även vi har många frågor inför döden och de flesta av oss är dåligt­ förbereda på vårt oundvikliga öde.

Vi lever i ett samhälle där åldrande och död har skjutits undan till förmån för illusioner om evig ungdom och skönhet. Men döden är en del av livet och det är sunt att då och då bli påmind om det.

Hur skulle våra liv se ut om vi alla levde lite mer som om vi vore döende?

När vi påminns om döden – låt oss ta vara på livet.­ Livet är en gåva. Vi har inte gjort oss förtjänta av det. Varje dag som vi får nåden att vakna upp och andas är en gåva från Gud. Våra dagar kännas ofta så alldagliga och fjuttiga, men salig den som vet att uppskatta det ordinära och har lärt sig att upptäcka glädjen i livets små detaljer. Förnöjsamhet är en stor gåva.

När vi påminns om döden – låt oss inte frukta livet. Alla människor kommer att dö, men alla som dör har inte levt. Det är först när vi slutar frukta döden­ som vi blir befriade att leva. Talet om döden och livets skörhet kan skapa en rädsla att leva. Man blir upptagen av allt som kan gå fel och allt som är farligt. Bekymmer och oro ersätter då glädjen, nyfikenheten och tacksamheten.

Det finns en stor frihet i att förstå att våra liv vilar i den allsmäktiges händer, vare sig det blir långt eller kort. "Lever vi så lever vi för Herren, och dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi Herren", som aposteln säger. Jesus har lovat att den som tror på honom ska leva om han än dör. Ofta håller vi krampaktigt fast vid livet av rädsla för att allting ska ta slut. Men för den som är i Kristus är inte döden slutet utan alltings nya början. Det löftet gäller alla som tar emot det, även dig.