Krönikor
Eli Göndör: Det är svårt att förstå Sverige
”Vi och de” innebär inte nödvändigtvis också ”vi mot dem”.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Sveriges integrationsdebatt präglas av en ideologisk motsägelse. Å ena sidan hävdas med all rätt att det skulle finnas något svenskt som det är önskvärt att nya medborgare lär sig eller tar del av. Å andra sidan möts påståendet med att nationalism oavsett innehåll eller uttryck i förlängningen leder till ett exkluderande “vi mot dem”. Men att “vi och de” alltid produceras innebär inte att det nödvändigtvis också leder till “vi mot dem”.
En del av kritiken kommer från ett håll som samtidigt anser att kurdiskt, muslimskt, syrianskt, judiskt eller rasifierat ”vi-skapande” är önskvärt och dessutom bör uppmuntras. Eller till och med finansieras.
Att andras "vi-skapande" bör uppmuntras anser uppenbarligen majoriteten av politiska partier som vill upprätthålla identitetspolitiken. I praktiken innebär det att svenska politiker gärna bidrar till eller finansierar "vi-skapande" verksamhet så länge den kan anses vara tillräckligt exotisk eller osvensk. Eller så råder en uppfattning bland svenska politiker att andras "vi-skapande" inte leder till ett "vi mot dem" och därmed heller inte skulle vara exkluderande.
Sveriges integrationsdebatt präglas av en ideologisk motsägelse.
Eli Göndör
För nyanlända är det sannolikt svårt att förstå hur någon tänker som anser att svenskt "vi-skapande" bör undvikas samtidigt som andra gruppers "vi-skapande" bör uppmuntras eller finansieras. Inte minst för att de som kommer hit ofta kommer från länder där etniskt och religiöst arv betyder mycket.
Enligt invandrarindex 2016 som är baserat på 5 000 människor vilka läste på SFI 2015 och 2016 anser över 80 procent av de tillfrågade att Gud är mycket viktig i deras liv. Därmed är det sannolikt att människor kommer hit med starka religiösa identiteter. 33 procent av de som svarade definierade sig som kristna. 53 procent som muslimer. Därtill är det jämt fördelat mellan de som anser att de bör anpassa sig till vad som anses vara normerande i Sverige och de som anser att staten bör hjälpa människor att upprätthålla sitt kulturella arv.
Vid det här laget borde det vara uppenbart för de flesta att människor från andra länder tar med sig både sitt kulturella och religiösa arv. Med det följer också konflikter och föreställningar som inte bara bygger på ett "vi och de" utan i högsta grad ibland också på ett "vi mot dem" som inte sällan är uttalat rasistiska. Det behöver inte finansieras för att existera.
Naturligtvis ökar inte anpassningsviljan genom ekonomiska incitament för att ägna sig åt motsatsen. Eller av en normativ miljö som nedvärderar sitt eget kulturella arv.
Att sända helt motstridiga och obegripliga signaler till människor som kommer hit från miljöer, som skiljer sig markant från vad som är normerande i Sverige, leder i bästa fall till förvirring. I sämsta fall till förakt för ett ryggradslöst mottagande. Men aldrig till ett positivt möte som utgår från att en förflyttning kräver vissa former av anpassning för att lyckas.
Eli Göndör är fil dr i religionshistoria och skrev tidigare gästkrönikor på Dagens ledarsida.
