Eli Göndör: Feminister och islamister

I frågan om muslimska kvinnors huvudduk är perspektiven om barn och vuxna relevant. I denna krönika ska jag hålla mig till vuxna. Barn återkommer jag till i ett annat sammanhang. Och för säkerhets skull även om det inte ska behöva påpekas: Jag är också emot tvång och våld.

Det är egentligen inget att förvånas över. Men få uttryck gör människor så ilsket engagerade som muslimska kvinnors klädsel. En dam jag pratade med nyligen ansåg på fullaste allvar att muslimska kvinnor som bär huvudduk i princip kunde bära ett hakkors på huvudet i stället.

Vad som framför allt är iögonfallande i diskussionen är den förment feministiska positionen som i princip omyndig- och idiotförklarar alla kvinnor som klär sig i huvudduk, även om de skulle hävda att deras val är resultat av fri vilja eller av en rad andra olika anledningar.

Det saknas inte kvinnor i dag som menar att de både är jämställda och fria men samtidigt vill bära någon form av huvudduk. I en del fall har kvinnor valt att bära huvudduk utan att egentligen ha någon djupare religiös kunskap. I vissa fall är deras familjer helt icke-religiösa och förstår inte varför flickorna fattat beslutet att täcka huvudet. I andra fall är de djupt troende och övertygad om att huvudduken är rätt. Ämnet är alltså komplext och naturligtvis är det viktigt att förstå varför en kvinna skulle vilja klä sig på ett visst sätt. Tvång kan inte uteslutas. Men tvång kan inte heller anses vara den enda anledningen, i alla fall inte hela tiden.

Men det är inte bara svenska feminister med så kallade goda avsikter som ifrågasätter förståndet hos kvinnor som väljer att bära huvudduk. I studien ”Mellan Salafism och salafistisk jihadism”, utgiven av försvarshögskolan, har Magnus Ranstorp, Filip Ahlin, Peder Hyllengren och Magnus Normark granskat salfistiska miljöer i Sverige. I avsnittet ”Könssegregering och kvinnoförtryck” beskrivs hur aggressivt aktivistiska salfistiska imamer förespråkar att kvinnor ska gå i heltäckande klädsel som i princip döljer allt annat än ansiktet. Kvinnor som går i enkla färgglada huvuddukar och exempelvis jeans eller en åtsittande tröja anses av dessa imamer vara både lösaktiga och de som klär sig så påstås riskera att hamna i ett brinnande helvete.

Resultat blir således att både förment välmenande feminister och aggressiva salafistiska predikanter egentligen uppfattar kvinnor i enkel slöja på samma sätt.

Vad den rävsaxen får för konsekvenser för hur muslimska kvinnor som vill bära slöja kommer att positionera sig är oklart. Däremot är det uppenbart att om muslimska kvinnor säger något som utmanar andras uppfattningar om varför de gör sina val, tycks det vara lättare att idiotförklara dem. Man definierar dem hellre som viljelösa våp som inte förstår sitt eget bästa, än lyssnar på dem. I det avseendet har uppenbarligen vissa feminister och islamister funnit varandra.

Eli Göndör

Eli Göndör är fil dr i religionshistoria och skrev tidigare gästkrönikor på Dagens ledarsida.