Krönikor
Elisabeth Sandlund: 60-plussare ser möjligheter
De kan använda sin tid och sin kraft till sådant som är viktigt.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
"Tänk att man blir äldre för varje år som går." Peter, en filosofiskt lagd scout i mitt härliga "Jims gäng", där alla medlemmar har någon form av intellektuell funktionsnedsättning, återkom flera gånger till den tanken när vi hade vårt första möte för terminen.
Vi började skoja om hur det skulle vara om det var tvärtom, om man blev yngre år för år om man var med i scouterna. Jag räknade ut att han, som var 25 år när vi drog i gång verksamheten, i så fall inte skulle ha varit mer än elva nu. Och vi enades om att det är bättre som det är, att också scouter blir äldre och lite klokare och mer erfarna ju längre tiden går.
Det är den positiva sidan av saken. Den negativa stavas ålderism, fördomar mot och diskriminering av människor som ingår i den vaga och vida kategorin ”äldre”. Äldre än vem då? Än de riktigt unga? Än de medelålders? Eller än de äldre som är lite yngre än vad jag är?
När man klistrar etiketter på människor ligger en tanke bakom att det finns något som förenar just den gruppen och som skiljer den från andra. Man behöver inte läsa länge i den första artikeln i Dagens satsning 60+ för att inse att det som är gemensamt för de fyra i vår panel i första hand inte är ålder. Den skiljer drygt två decennier mellan Mattias, 70, och Liljen, 91. Det är ett lika stort åldersspann som mellan en 20-årig ung vuxen på väg ut i livet med val av yrke och livskamrat framför sig och en stadgad person i medelåldern med Volvo, villa och vovve.
Ska man hitta något som förenar gruppen är det snarare att de ser och tar till vara möjligheter. De kan använda sin tid och sin kraft till sådant som är viktigt, inte bara till att uppfylla det aktiva yrkeslivets alla krav.
För egen del slås jag av att både Liljen Pethrus och Birger Thureson i sin krönika lyfter fram hur skönt det är att slippa väckarklockans tyranni. Det, tänker jag, blir den stora positiva förändringen när så småningom frihetens timme slår även för mig, lugna, sköna morgnar med kaffekoppen och morgontidningarna, även om dagarna förhoppningsvis kommer att vara fyllda av aktiviteter.
Äldrefrågor är heta i politiken. De borde till och med vara ännu hetare. Men ofta blir det med negativa förtecken. Hur ska kommunerna klara en allt skevare åldersstruktur där färre i yrkesverksam ålder ska försörja fler som lever längre? Vad gör vi åt att gamla, multisjuka människor hamnar sist i kön på sjukhusens akutmottagningar och tvingas vänta i timmar på en hård brits innan doktorn har tid med dem? Hur kan en ensam och rädd kvinna som firat sin 90-årsdag för flera år sedan bli vägrad att få flytta till ett äldreboende?
Sådant är viktigt att diskutera och skriva om. Men det är en förenklad bild. Faktum är att Sverige är fullt av 60-plussare som lever roliga och spännande liv och som spelar stor roll i sina sammanhang, i kyrkan men också i samhället i stort. Läs och bli inspirerad!
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
