Krönikor
Elisabeth Sandlund: Det finns gudstjänster där ingen somnar, Johan Croneman
Han går i fällan att bedöma hunden efter håren.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Dagens Nyheters tv-krönikör Johan Croneman gillar att ta till storsläggan.
I tisdagens tidning är det SVT:s gudstjänster som råkar illa ut. Omdömen som ”floskel-VM”, ”gammal skåpmat” och ”läpparnas bekännelse” tryfferar anrättningen.
Jag ser sällan tv-gudstjänster. Inte av princip, utan därför att jag de flesta söndagar har bättre för mig, nämligen att ta mig till högmässan i min egen kyrka. Eller ibland förbereda mig för att gästpredika någon annanstans i landet.
Men jag tror att det ligger ett korn av sanning i Cronemans kritik. De gudstjänster som sänds i SVT tenderar att bli mer utslätade än utmanande.
En orsak kan vara omsorg om den primära målgruppen. Det är knappast sökare som Croneman, som skriver att han några gånger i livet har ”försökt söka tröst i kyrkan” och är en regelbunden bibelläsare. I stället riktar de sig till kyrkvana personer som av en eller annan orsak inte förmår ta sig till gudstjänsten. Kanske finns tanken att de är mer i behov av att få höra Jesusordet ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila” (Matt 11:28) än uppmaningar till kamp och strid.
Så Croneman har delvis rätt. Men ändå fel genom att han går i fällan att bedöma hunden efter håren, inte ens efter hela pälsen utan bara efter den yttersta svansspetsen. Hans missnöje med tv-gudstjänsterna gör att han sågar hela den svenska kristenheten jäms med fotknölarna och slår fast att om Jesus kom tillbaka och hamnade i en svensk kyrka så skulle han "somna av tristess".
Den risken var generellt sett större i det gamla bondesamhället när söndagens obligatoriska gudstjänstbesök var en av få lugna stunder för hårt arbetande odalmän. Det var då kyrkstötar behövdes för att väcka den som slutit sina ögon under aldrig så svavelosande predikningar.
Ja, det finns trista gudstjänster i svenska kyrkor. Ja, här och var predikas sådant som kan definieras som snömos. Men det finns också väldigt mycket annat. Gudstjänster som ingen garanterat somnar under förkunnelse som ställer saker på sin spets, utmanar och ger något att leva på under veckan som kommer, bibelstudier som kastar nytt ljus över Guds ord, Alphakurser, där samtalets vågor svallar högt. Och så vidare.
Här kommer några tips, Johan Croneman: Besök en av Hillsongs fem söndagsgudstjänster på Vasateatern i centrala Stockholm. Jag lovar, det går inte att somna. Medtag egna öronproppar, annars finns det att få på plats.
Ta en eller kanske två dagar nästa vecka och res till Nyhemsveckan och/eller Torpkonferensen. Där sover ingen – utom i husvagnen på natten.
Eller, varför inte, kom till S:ta Clara vilken söndag som helst. Om du dyker upp den 25 juni, på Johannes Döparens dag, lovar jag att hälsa dig speciellt välkommen från ambon kl 10.58. Och att be gudstjänstbesökarna se till att du inte slumrar in. Som om det fanns någon risk för det.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
